Sprit, sex och kärlek. Vad är väsentligt?

Mina topics today; Alkohol, ung-jävlar, vänskap och som alltid; kärlek.

Om jag ska ta det i rätt ordning, men samtidigt röra till det för er. I Lördags var jag på nollningsmiddag med skola. Det är en middag som är framförallt tänk för nollorna. Sista kvällen som nolla innan de blir ettor. Jätte stor grej! Egentligen. Hela grejen med nollningar är att man ska lära känna varandra och ha roligt, men saken är den att det är endast (oftast, med undantag från i år) bara de som dricker som är med. Man säger varje år "alla är välkomna, och man behöver inte dricka" - varför ens nämna det om det inte är en del av det hela? För det är just det de är. Stora alkholintag gör allt mycket roligare, tydligen. vad vet jag?
Alkohollekar, flirtar och en allmän jävla köttmarknad....

Festen var rolig så länge folk höll sig på en lagom nivå med alkoholen, med andra ord, til minuter innan jag kom till middagen =/. Middagen var ätlig, men inte värd 200 kr. Efterrätten var ett skämt och mina bordsherrar var tok för fulla för att prata med. Folk drack mer och mer desto längre in på kvällen vi kom, givet. Folk skrek sina ramsor och sitt hat mot varandra, och allt detta i mun på varandra. Ni vet att det är vuxna människor vi pratar om va? Påtal om vuxna människor, "Årets nolla" blev inställt, pga att förra årets nolla blev mobbad, alltså. vi snackar universitet-nivå nu.
Sverige lever i ett stort alkoholberoende. Att vi ska dricka till allt! Fest, bröllop, middag, sport. Alla högtider. Påsk, midsommar, nyår, och till och med på jul. Vad ser våra barn? Att alkohol är inget annat än helt godtagbart! Är det verkligen så? Mina barn kommer växa upp i en helt annat liv. Utan godis, cola och påverkade föräldrar. Är jag då annorlunda?
Hur hade denna tillställning varit om alkhol var strikt förbjuden? Vilka hade haft roligast? De med bäst självkänsla helt klart. De som kan bjuda på sig själv, utan alkoholen. De som är nykterister skulle ha stort försprång, för vi är alltid vana att havda oss. Att vara nykter på en fest är en utmaning, inte för att jag blir ett dugg sugen, verkligen inte. Utan för att vi måste hela tiden hitta på att vi har kul, så folk inte blir besvikna. Men guess what? Festen sög, med eller utan alkohol!



Nästa topic är om underbara (läs; skitjobbiga) barn. Mina barn är i en vacker utvecklingsålder, och givetvis samtidigt. Klart, min otur.

De bråkar om ALLT! M var arg på mig för att han inte fick värma yoghurten i micron, och G blev förbannad på storebror för att han tog en napp av honom, ja å inte den han hade i munnen, eller de andra tre han hade i handen, utan en napp som låg på bordet en meter ifrån honom. Besämd unge så in i helvete! Gaah! Ja, i helgen var de lättsålda, eller vad säger man? skulle lätt skänkt bort dem!
Missförstå inte mig nu! Jag älskar dem mer än livet, absolut. Men när man har testat allt och ändå ingenting biter på dem. Då tappar man lätt tålamodet och framförallt; humöret! Är sällan på dåligt humör men i helgen tog det priset.

.. inte nog med det så hade jag två vuxen-bebisar här igår som retade mig också... å vuxna människor har jag ingen alla förståelse för att de beter sig som snorungar.... ! Så där rök mitt förnuft! Big time!

Men nu slutar jag skriva om det innan jag blir arg igen, för nu är jag glad  =)



En sak som står mig nära till hjärtat just nu är Vänskap. Vad är en sann vänskap? Vem är ens vän, och vem drar nytta av en? Vem finns där när nöden kräver?
och det jag tänkte upplysa mest nu är; Kan man verkligen vara vän med det motsatta könet, utan att det uppstår nog form av attraktion från någons sida?

Jag tvivlar, jag tvivlar något så in i helvete. och detta sätter mig i en jävla jobbig sits. För att vara kompis med tjejer går inte, och att inte umgås med någon går verkligen inte. Ska jag då vara med killar som blir kär i en? Är det rätt eller fel? Jag är ärlig från dag ett, jag är inte ett dugg intresserad av mina manliga vänner mer än bara vänskap, så blir de kär i mig; fine. men det är en jävla synd... Vad gör jag så att de gillar mig? För jag är inte en bra människa. det vet jag helt säkert.
Och vad är kärlek? är det attraktion? ja... det var nästa topic men den tänker jag vänta med. Ska kila iväg på möte nu..




Snart är evighetsinlägget över. Bara att jag legat på latsidan, denna blogg är ju mest för min egen skull.. men nu...
Hade egentligen ingeting att berätta om kärleken, förutom att den är komplicerad. Att bli kär är inget jag längtar efter, men samtidigt skulle det vara helt fantastiskt att ha någon. Vore kanske underbart att vara kär och lycklig, men det sker ju aldrig mig så kärleken kan vara rätt rutten.
Vad är det jag vill ha? Varför ha ett förhållande? Singel och leva livet, hur länge fungerar det?

Jag har ju inte varit singel överdrivet mycket och i början var det skönt å vara singel. Var ute mkt och dansade med kompisar utan att ragga på någon på krogen. Men nu kommer det som krypande på en att det skulle vara rätt nice att ha någon. Men vem skulle duga åt mig? grejen med mig är väl att jag alltid faller för hönshjärnor.

Det jag söker är en trygghet, en MAN! inte en pojk som bara vill ha en kort romans eller någon som inte vet vad han vill resten av livet. Jag vill ha en kille som vet hur hans liv ska se ut, givetvis inte i detalj, saker och ting förändras ju! Men Saker som kan vara bra å veta är väl typ om de vill ha barn eller ej. Vars de vill bo, vad de vill uppnå i livet.
Möter man en Kille som bara vill festa och ha kul, och inte ha någon alls plan, då finns det liksom ingenting att bygga förhållandet på.
Och sedan en väldigt viktig sak, som jag och Kim faktiskt hade, och det var att vi var bästa vänner. Jag vill ha en trygghet där man kan berätta allt! För det är ju denna person som kommer vara en närmast, veta mest om en och vara med när saker och ting händer. Finns inte denna person, då finns det ingen mening med ett förhållande.



Nej, nu är jag döless på å vara seriöst! Till och något roligt då?
Jag har så jävla träningsvärk att jag kan inte ens SITTA! Så nu tänker jag lägga mig ned tills mitt besök kommer... Adios! 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0