Att vara lycklig.

En som jag borde skatta sig lycklig. Jag har allt jag behöver, till och med pengar nu äntligen.
Trots detta är jag så jukt olycklig. Detta tär på mig något så fruktansvärt. Jag har tagit et steg åt rätt riktning, men vm försöker jag lura? Jag kommer inte bli lycklig på länge, trots detta. Det går för sakta. Så sakta att det till och med kan vara lönlöst, för jag tror att när detta är dags, då är det redan för sent.
Jag kämpar för mina barn, det är därför jag är kvar. Utan dem hade jag nog varit någon annanstans.
Pga detta så förstör jag allt i min omgivning, och då menar jag inte materialla saker, utan människor. Jag sårar människor för att jag orkar seriöst inte bry mig. Jag kan säga en sak, som jag är fullt medveten om att det kommer såra personen i fråga, och samtidigt inte är sant! men ändå säger jag detta. Varför? Möjligtvis för att jag är en dramaqueen! Att allt är perfekt, problemfritt gör att jag slår ut mig själv och måste hitta något att bråka om. Att lägga mina tankar på annat. Givetvis vill jag vara lycklig, det handlar verkligen inte om det.
Att leva med ständig ångest är en ständig kamp mot sig själv och sina sjukt mörka tankar. Att kunna leva en normal vardag med ångest är som att ständigt bära runt på en 20 kilos tung väska, ha brännässlor i skorna och ständig värk i varje led i kroppen. Dessto mer man rör sig dessto mer gör det ont och en ständig påminnelse om hur jävla lite och värdelös man egentligen är.



Med en snygg kontrast på detta kan jag säga att när jag inte har ångest på en hel dag så är jag absolut den lyckligaste tjejen i världen. Jag önskar mig inget mer än det jag har.
För att kunna genomgå en dag utan ångest behöver jag göra så sjukt mkt. Mina krav på mig själv är så pass höga att det är ytterst ovanligt att jag klarar av dem. men när jag gör det, då är jag lycklig.


Nu blev jag avbruten av en knapp "Mamma, dossan duta datten på mej" och med detta säger jag, ha en bra dag och alla som ska på stråket ikväll, enjoy!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0