Bästa vän.

Innan du kan hjälpa någon annan så måste du först hjälpa dig själv. Och inte bara det, utan även kunna älska dig själv. Jag står nätt å jämt på benen vissa dagar. Vissa dagar är en kamp. Sedan kommer det dagar som är helt fantastiska! Dagar som jag numera tar vara på. För det är de dagarna som är värda att lagras i hjärnan.
Att hjälpa någon med liknande problem som mig när jag själv mår dåligt trodde jag skulle bli en utmaning. För mig visades det som något possitivt. Att istället bara säga "jag förstår" eller "det ordnar sig" eller annat skit som göga hjälper, så istället kan jag känna smärtan. Jag kan desdutom ge råd och berätta hur jag gjorde för att ta mig genom. Nu vet inte jag om detta hjälpte men jag hoppas att denna person förstår att detta är en verklighet för mug och inga tomma ord. Det jag känner, varit med om och det jag aktivt kämpade med det var äkta. Det fanns där ute. Finns där än. Skillnaden mellan då å nu är att jag kan knepen för hålla den borta.
Min allra bästa vän. Förlåt mig för det jag har gjort mot dig. Jag kan släppa mkt men inte detta. Jag kommer vara evigt ledsen för det jag gjorde. Du är fantastisk och jag hoppas du en dag kommer se det jag ser hos dig. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0