Inte så konstigt att vi är sjuk var å varannan dag här hemma. Sitter nu i vardagsrummer och känner hur det drar från balkongdörren. Typiskt att det ska hända NU när jag är karl-lös, osams med exet och dålig kontakt med min far. Äsch vad fan. Kvinnor kan. Silvertejp?

 

Idag är jag förvirrad, ledsen, glad och hoppfull. Var ska jag börja ?

Under dan har jag haft det jätte bra. har varit på företagsutveckling och lärt mig mer om hur man ska pincha sitt företag och få det att rulla gång. Jag passade på att boka tid med dem på miun innovation för rådgivning och stöttning i företaget. Så nu ska jag och min vän sätta oss ner och börja spåna lite extra på det vi ska göra. Detta kommer bli awesome!

 

Efter jag kommer hem så händer det bara en massa tråkigheter. Visst är jag negativ men jag är så trött på detta nu. Jag är alltid naiv och tror det bästa om folk. Därför gör jag ingen skillnad idag och tror på det han säger om förändring. Jag tror egentligen inte på förändring men man ska alltid gå folk en andra (sjuhundratjugofemte) chans att visa att de kan få fram det bästa utav dem.

 

Jag är förvirrad för att det sker något med mig som inte borde ske, för det förra som skedde slutade alldeles nyss. Det som sker nu kan inte vara bra, jag menar för bra för att vara sant. Det som skedde förr var ett misstag, varför kommer inte det som sker nu vara detsamma?