Att kämpa lite extra.

Är det ens okej för mig att känna så här miserabelt? Hade en perfekt dag igår. Inget alls att gnälla på men trots detta somnade ich vaknade jag idag på det värsta humör någonsin. Vaknade upp å började lipa på en gång. Inte blev saken bättre när jag tappade telefonen i golvet å sprack ytterligare! Nä nu är jag less på detta. Nu ska det bli ändring. Jag söker den där utbildningen! Då vet jag iaf att jag har jobb sen!
Dock är det nog inte jobbsituationen som har gjort att jag mår så här. Blev påmind igår hur mkt ja älskar en person. En person jsg inte kan få. Damn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0