Vad är det som händer i mitt liv nu för tiden? Jag har inte längre någon ork att sätta mig vid datorn och göra en uppdatering. Jag är inte lat. Utan tvärtom. Nu jobbar jag verkligen stenhårt på att hitta in livsglädje. Jag är på god väg. Det var jag visserligen vid senaste inlägget också. Vet egentligen inte vad det är som gör det skilland, nu och då. Vet bara att jag är mer ensam nu. På ett bra sätt. Frivilligt valde jag ensamheten. Detta måste ju vara idiotiskt efter jag har berättat att jag hatar att vara själv och det är då jag mår sämst? Mycket möjligt. Men nu har jag valt att vara själv eftersom jag vill inte träffa överdrivet med folk. Jag trivs att vara och pyssla på i min lägenet. Leka med barnen, ta hand om dem och sedan somna vid deras sida. För det är därför jag är i livet. För deras skull. Jag lever inte för någon annan. Vi alla borde leva för vår egen skull, för vår egen existens. Så är det inte för mig. Jag skulle välja annat om det bara var för min egen skull. Jag hade valt ett annat liv. Helt klart. 

Jag vet att livet som förälder är det absolut bästa, trots detta fantiserar jag ibland hur livet skulle vara om jag hade gjort annorlunda. Ordnat mig en karriär först, sen skaffat barn. Livet hade varit helt annorlunda, helt klart, men vore det så fantastiskt som jag har det det? Om jag skaffade karriär först, hade jag varit PT då? Hade jag ens varit intresserad av träning? Minns att min tidigare dröm var att bli regissör. Det vet jag att det bara var en dröm. Jag sög på media på gymnasiet så varför skulle jag fixa det? 

Att jag har kommit så långt här i livet är faktiskt pga mina barn. Deras liv har gett mig en sådan enorm kraft att vilja lyckas, för det finns ju inget annat alternativ när man har barn. Misslyckas jag så drabbas dem, och ni som också är föräldrar vet att det finns inte på kartan! Att våra barn ska bli lidande av våra dåliga val! 

 

Livet är fortfarande väldigt tufft. Tog det stora beslutet att skjuta upp min C-uppsats ...igen! Det ska bli gjord. Den är faktiskt snart klar.  Bara att just nu klarar jag inte av stressen. Stressen av att skriva, läsa någon annans uppsats samt att oppena denna uppsats. 

 

 

Jag vet att jag är en fågel som kan flyga vart jag vill. Jag har kraften och jag har vingarna. Just nu är det bara lite svårt. Jag kämpar mig vid vattenytan för att inte drunkna. Jag simmar allt jag kan för att hela tiden hålla huvudet vid ytan. Det kanske inte syns på utsidan men fan vad jag paddlar med benen. Vissa dagar får jag mig en rejäl kallsup. Fruktansvärt otäckt men jag är ju en fågel. Jag skakar av mig detta. Vissa dagar är det annorlunda. Då kämpar jag på precis som alla dagar, men motståndet är inte densamma så då helt plötsligt lättar jag lite från vattenytan. Bara för en stund. Det är de stunderna som får mig att förstå att jag är på väg åt rätt håll. Att jag krigar för något jag tror på. Mig själv. i slutändan. 

 

 

p.s finns en anledning varför det är mycket felstavningar, särskrivningar eller taskiga meningsuppbyggnader i mina inlägg. Det är för att jag aldrig läser genom mina inlägg igen. Fånigt.