Just nu slits jag itu! Har ni någonsin haft så mycket känslor för så mycket samtidigt att hjärnan överarbetar och sedan bara kollapsar? Jag  slits mellan två världar. Där jag måste välja part. För jag kan inte få det bästa av två världar, eller kan jag? Jag vill så gärna hjälpa men jag står istället bara helt hjälplös och kollar på. Jag vet att jag borde göra något men har absolut ingen aning om vad jag kan göra. Jag har kraft och viljan. Kan man någosin sluta bry sig om en person som man har älskat mer än livet? Går det att lära sig att sluta bry sig? Jag har rätt verktyg tror jag och jag vet också att dessa verktyg har hjälpt andra, men vad hjälper det om prylarna aldrig blir använda? Kan endast min existens hjälpa en människa i nöd? Vill jag hjälpa för många samtidigt? Är jag övermänsklig? Jag tror att vi människor kan göra så mycket mer för andra än vad vi tror. Vi lägger bara energin på fel saker.

Har ni någonsin hjälpt en människa på riktigt? En person i nöd? Hur kändes det, att vara den personen som faktiskt gjorde skillnad? Jag gör det varje dag. För jobbet, barnen och för mig själv. Att hjälpa andra är nog den bästa gåvan vi har fått eftersom det kan sprida mer glädje än vi kan ana. Trots detta borde jag kanske inse mina egna begränsningar. Vad är jag kapabel till? Hjälper det eller stjälper det bara? Mig eller andra?

Nej idag är en sådan dag där jag egentligen borde skrika, springa eller bara dra någonstans. nej jag åker å jobbar istället. funkar förvisso också då jag håller känslorna och tankarna i schack.

Frågan är nu bara, Kan man vara kär i två samtidigt?