Mitt liv bara rullar på. Det var länge sedan jag mådde så här bra och att allt flöt på helt problemfritt. 

Att säga upp mig var nog det bästa jag har gjort på sistone för nu kan jag fokusera på mitt företag till 100 procent (lite plugg där mellan också). Kunderna väller in, allt går bra med barnen (milo läser för fullt och Gabriel är lyckligare än någonsin). Jag är trygg med mig själv. Föredrar att sitta hemma själv med en bok eller en bra serie istället för att lägga ner tid och energi på folk som aldrig skulle göra detsamma tillbaka. Jag har mina vänner som jag trivs med och som jag litar på. Jag har allt jag behöver. Jag har även lyckas vunnit en "ny" vän som jag hoppas att jag alltid kommer få behålla. En person som alltid kommer ha en speciell del i mitt hjärta. Att vara vän med honom gör mig glad då vi kommer i framtiden ha så mycket roligt. <3 

Men varför skriver jag nu detta inlägg då? Allt är ju toppen och flyter på! Framtiden är ljus och jag har inget att klaga på. Egentligen. 

Det är den här dagen. Jag hatar den här dagen, har alltid gjort. Ett jävla påhitt som får ensamna människor att känna sig ännu mer ensamna, sårade människor att känna sig ännu mer sårad och övergivna människor får känna sig ännu kassare än vad de kände innan. Till vilken nytta? För att vi ska sälja extra mycket kort och geléhjärtan? 

Absolut kan man dela denna dag med andra än en pojk-/flickvän. Man kan sitta med bästa vännen, familjen, barnen whatever. Men vi kommer aldrig komma ifrån att denna dag är tillägnat alla dessa lyckliga par.

Jag trivs bra att vara singel. För det mesta. De två dagar jag verkligen avskyr att vara ensam är just denna dag och julafton. De två dagar som jag alltid känner mig sårbar och ensam. Värdelöst! 

Jag sitter här och dagdrömmer hur mitt liv skulle se ut om jag faktiskt hade Han. Den perfekta killen för mig. Jag saknar att ha någon att laga middag med. En att krama om när jag vaknar. En person som kan sitta bredvid mig i soffan och hålla om mig utan att säga ett ord. Jag saknar sex och jag saknar närhet. Jag saknar att få känna mig älskad och få älska någon tillbaka. Att planera ett liv och dela drömmar. Idag saknar jag det extra mycket. 

Jag har mina drömmar, utan att jag har pojkvän. Och de drömmarna ska jag försöka uppfylla. Jag har mina barn jag kan krama om på morgonen och jag har min hund som kan sitta bredvid mig i soffan på kvällarna. Absolut. Jag har det bra. nej fan, jag kan till och med säga att jag är lycklig. Men även fast jag kan känna lycka och vara nöjd med min tillvaro så kommer alltid de där tankarna. Hur skulle det vara OM jag hade det där lilla extra? Kan jag bli lyckligare än nu? Att få ett gulligt sms från någon man tycker om och det pirrar i magen. Att faktiskt kunna ringa bara för att prata, för att höra varandras röster. Att krypa upp i hans famn och bara känna att han älskar mig, precis som jag älskar honom. 

Aja. Ikväll har jag bjudit hit lite folk, vi ska äta och ha det trevligt och kolla på Melodifestivalen. Jag har varit på badet med mina grabbar och jag har kramas med min hund. Denna dag kommer bli bättre än många andra dagar jag haft. Men att denna dag absolut skulle vara på alla hjärtans dag suger ju lite extra. 

 

Nu har jag gnällt av mig och varit tillräckligt mycket bitterfittta. Hoppas ni har det bättre än mig i denna stund. 

Hej!