Resfeber!
hur mycket jag än tycker (läs:avgudar) Emelie, och åka på tjejtur så känns det gruvsamt att åka bort.
Nu på sistone oroar jag mig för ta mig tusan allt! Jag gruvar mig för att gå ut med soporna, sopa golvet, gå upp på jobbet etc etc etc. ångest för ta mig fan allt! Helt galet! hur övervinner jag det?
Hur som helst ska det bli kul att åka till sthlm, träffa Emelie och se lite av Stockholms uteliv och springa lite tjejmil då förståss :P
Har iaf kommit så långt som att skriva en lista vad jag ska packa åt mig och barnen. Det är svårt. Glömmer jag något åt mig själv så är det inte hela världen. Antingen så lånar jag av emelie eller köper nytt, men värre om jag glömmer något till barnen. nu har ju min kompis också en son så kläder går ju alltid att låna.
Ska försöka hinna handla lite mat också som de ska få för besväret att passa min guldgossar!
påtal om guldgossar. Idag var äldsta sonen på 5års kontroll och jag kan inte säga annat än att jag är sjukt stolt över min stora grabb! vill ni veta mer så får ni fråga, vill inte hänga ut allt här.. räcker att jag skämmer ut mig själv :P
Än finns det hopp!
Nu är allt äntligen ordnat! Jag kan åka till Stockholm i helgen precis som planerat. Min fantastiska vän från Edsbyn ska ta båda barnen hela helgen och sixten åker till mamma imorgon och blir kvar där resten av läsåret.
Känns bra att åka bort lite! Denna helg blir min första som singel på länge och jag ska endast njuta av mina goda vänner, springa (läs: överleva) tjejmilen och ha en rolig tjejkväll ute i stockholm. Jag kommer sakna mina gossar men jag vet att de kommer ha det så bra med sin bästa kompis och sedan kommer de bo hos mig ytterligare en vecka då deras far har bytt vecka, igen!
På måndag drar skolan igång igen och jag ser faktist fram emot det! Ska försöka vara duktig i år och göra saker i tid så att jag går ut skolan i juni så jag kan söka jobb direkt utan att behöver kompletera med en massa skolarbeten!
förutom skolan har jag tagit på mig en hög med träningsplaneringar som ska göras under årets gång. nu när jag är singel har jag ju all tid i världen att lägga ned på skolan.,neej, då, inte är jag bitter ;P
Ikväll får jag finfrämmande och vi ska äta god mat! Är egentligen inte riktigt redo att ha besök men det har varit bestämt ett tag nu och tror det kan vara bra för mig att tänka på annat.
Kul att jag nämner det, "tänka på annat" - det är typ omöjligt för alla frågar hur jag mår och varför det tog slut mellan oss, och jag säger inte att det är fel, folk bryr sig, men jag vet mkt väl varför det är slut, ett gemensamt beslut, men nu vill jag bara gå vidare.
orkar inte skriva mer nu. har en kramsjuk kille i knät å det är svårt att skriva
adios
Förlorat en vän.
Inte nog med att jag inte längre har någon pojkvän, nu har jag även förlorat en av mina bästa vänner.
en vän jag kunde berätta allt för, en jag kunde berätta små löjliga saker utan att känna att han inte brydde sig eller lyssnade. vem ska jag nu berätta saker för? Han vet så mycket om mig att jag ärligt talat inte orkar hitta någon ersättare.
Jag vill inte ha någon ersättare! Jag vill ha Christofer!
finns där för mig när jag mår bra!
En blogg kanske är till för att berätta hur jag egentligen mår, vad jag gör och vad jag planerar med min framtid.
Eller den är kanske till för att berätta för hela världen vad jag gör för galna saker i mitt sjukt tråkiga liv, eller är det som facebook, som många kallar det: skvallerboken, där jag ska berätta hemligheter som jag egentligen inte får?
till er stora besvikelse så berättar jag ingenting hemligt på denna sida, jag är hemskt ledsen. Jag har mina fina fantastiska vänner som frågar mig hur jag mår, även fast jag inte gjort slut med någon, eller är full eller något annat. De vänner som bryr sig om mig alla dagar på året, och inte de dagar som de känner för att "finnas där för mig vad än som gäller"
Jag mår dåligt, självklart! Det är slut mellan mig och Christofer, jag springer inte runt och dansar lyckligt över att vara singel, men jag gråter inte hela dagara heller för jag har gråtit färdigt. Jag har haft en helvetes jävla period nu där jag gråtit nästan varje dag, jag känner inte för det något mer!
Jag har mina erfarenheter och de berättar för mig att jag överlever detta, reser mig upp, går vidare och en dag, om ett år eller så, så kommer jag må bra igen. Så bra som det behövs för att vara en bra vän, mamma, dotter och syster.
men fram tills dess så är jag inte mig själv, men jag lovar er att fram tills den dagen jag mår bra igen ska jag låtsas att jag mår bra. Jag ska låsas så in i helvete, så ni slipper fråga hur det är, för jag menar, när brydde ni er egentligen?
nu är inte detta riktat till mina fina vänner. Ett personligt tack vill jag ge till en gammal "nyfunnen" vän som snart ska ta sitt pack och åka till Umeå: Tack! Du anar inte vad du har gjort!
till er andra som vill bry sig, eller veta vad som händer i mitt liv: finns där för mig, även när jag mår bra!
Tom.
när hungern går över till tomhet och när hjärtat slutar slå och du blir väckte tillbaka till verkligenheten av ett slag som i vanliga fall skulle fått dig glad, men nu istället ligger du där hopplös och tom, för det är just det du är, tom.
skogspromenad och städning.
Jag har idag lovat mina barn att gå ut i skogen och plocka blåbär och motionera Sixten i utbyte med att de ska städa ALLT på deras rum. Det har tagit någon timme men under den tiden har jag tränat, städat lite smått, gjort mig ordning och suttit vid datorn. Man måste ju vara smart för att få ihop livspusslet. =)
Seg.
Dagen idag har varit en känslomässig berg-och-dalbana.
Jag känner mig så otroligt klyven, jag vill flera saker samtidigt som inte riktigt går ihop och det resulterar med att jag inte gör ett skit istället!
Jag har tänk otroligt mycket idag och just därför väljer jag att göra ett blogginlägg.
Nu är ju tankarna väldigt röriga, knappt att jag själv vet ut eller in.
Jag börjar bli mer och mer säker på vad jag vill i framtiden, men alla pusselbitar går inte ihop och det betyder omprioriteringar, men dessa val är inte lätta.
Jag vet iaf säkert att jag vill vara med mina söner, jobba som personligtränare och skaffa familj. Frågan är bara hur och när?
Jag känner mig så otroligt klyven, jag vill flera saker samtidigt som inte riktigt går ihop och det resulterar med att jag inte gör ett skit istället!
Jag har tänk otroligt mycket idag och just därför väljer jag att göra ett blogginlägg.
Nu är ju tankarna väldigt röriga, knappt att jag själv vet ut eller in.
Jag börjar bli mer och mer säker på vad jag vill i framtiden, men alla pusselbitar går inte ihop och det betyder omprioriteringar, men dessa val är inte lätta.
Jag vet iaf säkert att jag vill vara med mina söner, jobba som personligtränare och skaffa familj. Frågan är bara hur och när?
Att du gör detta mot mina barn!!!!!!!!!!!!!!
Det kan verka som jag är lätt att köra med, ni kan snacka skit om mig om ni vill, jag bryr mig inte. Ni kan göra idiotiska saker mot mig, jag vet ändå att det är Ni som mår dåligt och måste hävda er. Ni kan ha era otroligt korkarde åsikter om politik, invandring, pengar och miljö, jag bryr mig, men jag tänker inte försöka ändra era åsikter.
Men trots detta finns det saker som kan göra mig så jävla förbannad! Så jävla förbannad att jag kan tänka på skiten flera dagar efteråt och fortfarnade koka av ilska! Dessa saker kan vara små jävla bagateller för vissa, men för mig är det HELA FUCKING VÄRLDEN!
(ja, jag skriver detta med mensvärk, men det gör det bara mer kraftfullt, inte sant?)
Detta inkluderar det mest dyrbaraste jag har i mitt liv, mina barn. Så akta er, jag är fan inte rolig nu!
Men trots detta finns det saker som kan göra mig så jävla förbannad! Så jävla förbannad att jag kan tänka på skiten flera dagar efteråt och fortfarnade koka av ilska! Dessa saker kan vara små jävla bagateller för vissa, men för mig är det HELA FUCKING VÄRLDEN!
(ja, jag skriver detta med mensvärk, men det gör det bara mer kraftfullt, inte sant?)
Detta inkluderar det mest dyrbaraste jag har i mitt liv, mina barn. Så akta er, jag är fan inte rolig nu!
