Tänk att saker och ting ordnar sig till slut ändå. Att det skulle ta hela dan och faktiskt en hel del tårar var ju en annan sak.

Jag bara längtar tills allt detta är över och jag bara kan leva igen.

 

Nu har jag blivit med ny telefon och många nr är borta. Men vad gör det när jag ändå inte har kontakt med någon. Fick ett meddelande på telefon där det stod att mitt sms-minne var fullt. Jag öppnade för å radera och upptäcker en massa gamla sms som jag verkligen inte borde ha läst. Hade planerat å lägga mig nu är jag bara för uppskakad.. Vilken ångest! Tänk att jag har gjort ett sådant misstag??? Vissa saker kommer jag aldrig förlåta mig förr. Detta var en av dem..

 

Jag pallar inte detta. Ska förresten eventuellt byta blogg. Bara så att vissa kan läsa. För på så vis behöver inte hela tiden tänka på vad jag skriver. Eller så är jag helt annonym?