Träffade min kompis igår (och idag också förresten) och då kom vi in på det där med dejtanadet.

Jag har ju valt att vara helt själv. Både från killar, vänner och även min familj. Jag har mått himla bra då jag bara har blivit stressad av att vara bland folk. Att jobba har inte varit några problem men då går jag in i en roll. Då är jag inte utlämnad på något vis. Då är jag PT, vårdbiträde eller städerska. Det gillar jag. Det är enkelt. För roller kan jag spela. Det jag har gjort större delen av mitt vuxna liv. Det har inte fungerat i privatlivet. Därav varför jag bara mår bra när jag är helt själv. Kan vara mig själv, utan några konstigheter. 

Åter till ämnet. Jag och min vän pratade om att dejta. Vet inte hur vi kom in på det? Jag har mest bara träffat nötter på sistone så jag har inte ens lagt nån energi på att försöka. Tänk att det har varit mig det var fel på, att jag var kräsen typ. Visst jag har ju höjt standarden betydligt. Men jag är nog inte vansinnigt kräsen. Det är bara så att jag har träffat nötter. Blivit mest irriterad på deras otroliga klmupiga sätt att säga att de vill vara med mig. Knulla? Jag är inte en pryl. Jag är värd bättre. Du är inte värd min tid.

Igår kväll satt jag och funderade på det där med att dejta. Vad det berott på att det har gått åt helvete och vad är det jag egentligen söker. Jag kom fram till det att nu när jag har gjort denna resa så är jag kanske redo att börja träffa nån. Men då ska det vara någon som är sjukt fantastiskt. I mina ögon. Inga som helst krav på utseende, utbildning eller yrke. Fantastisk för mig kan jag inte säga nu. Jag måste möta det där fantastiska först. Men efter denna tid känner jag bara att jag vill träffa någon som är villig att ge mig tid. Att vi ses på mina vilkor och att efter vi träffas en tid att han/(hon) accepterar mina barn. Lättare än så är det ju inte. Egentligen. Eller ja, denna perfekta människa blir svår att hitta. Fast egentligen så vet jag att denna person finns. Fast alla är inte perfekta för varandra. Även fast det var för sig kan vara hela jävla awesome.

hur jag ska träffa en annan människa när jag bara sitter hemma? Haha.. Smart där Emma. Är ju å hänger på Plaza lite sporadiskt men de "napp" jag får där lyckas jag antingen förolämpa eller misshandla. Så jag är nog ingen hitt där :)

 

 

Idag har jag haft en mysdag med mina bästa. Varit på badet på skattjakt, och sedan hem och spelat en massa spel. Mario med Gabriel då Milo har spelförbud i två veckor. Ungen fick ett utbrott på skolan och låste in sig på toaletten en halvtimme. Kaos. Men bra att han kan uttrycka känslor. ;P Sedan köpte jag alfapet för barn som jag och Milo spelade flera gånger. Så sjukt stolt över mina barn. Gabriel kan alabetet och Milo kan snart läsa. Båda kan räkna. Inte bara i två tal utan i tretal också. (5+5-3). Sånt känns så bra att få bekräftelse för. Eftersom jag har varit så sjukt orolig att det ska gå snett för grabbarna.

 

Nu ska jag dricka min (kalla) kopp te och sedan krypa ner hos grabbarna. imorgon blir det barnkalas, träning och Bamsegympa. Sen var den helgen slut..... suck...