Hur kan något som är så fel vara så rätt? Och något så fel vara så förbannat rätt? Att ständigt slitas mellan förstånd och passion? 

Att hitta balansen mellan sinne och själ, mellan tårar och skratt, och mellan glädje och sorg, kan vara så tufft, men ack så nödvändigt. Att finna ro bland kaoset och finna kaoset i det lugna. Vem säger åt dig vad som är rätt och vad som är fel? 

Det var länge sedan jag grät riktigt ordentligt. Gråta så att själen går i tu och förtvivlan rotar sig fast i mig. Har egentligen inte haft någon riktig anledning att vara så där förtvivlat ledsen utan bara gått runt som ett likgiltigt, ångestladdat prestationsjagande nervvrak. Varför gråta utan anledning när det lika bra går att skratta åt missöden, motgångar och hjärtesorg? 

Det kan vara förbannat jobbigt att gråta, men oerhört skönt att slippa vara så jävla glad för en gångs skull också!

idag grät jag. Grät så att själen fick ett återupplivande rus. Jag grät för sorgen jag burit inom mig, för tacksamheten för det jag har fått och för den förlust jag snart ska beskåda. Vem är du som säger vad som är rätt och vad som är fel? Jag har länge jobbat mig mot det mål jag länge trott har varit rätt, trots att ni sa att det var fel. Jag snavade, fick skrubbsår och kände att det ibland inte är så rätt, det som var fel. Eller det som var så rätt. Att ständigt falla tillbaka till det som en gång var så rätt, som nu är glömt, förkastat och så trasigt. Att falla tillbaka om och om igen och sedan för mig själv inse att jag hela tiden kände rätt, att det rätta var i mig och att allt som varit fel kommer att försvinna från mig. 

Den dagen då vi har lösningarna, funnit ro och aldrig mer känna någon problematik, ja det är den dagen vi dör. 

Att alltid känna, att alltid älska, är något jag tar med mig. Att känna att kärleken en gång fanns gör att jag kan leva, om så utan, den Sanna kärleken. Även fast det steg för steg kommer göra mig till den jag en gång var. Ensam. Bitter. Och kanske, kanske en aning hoppfull. 

 

En tönt att vara, en tönt att förbli. Med kärlek.

För alltid en kärlekshistoria.