Med huvudvärk, löksmak i munnen och en kopp varm te som håller mig sällskap sitter jag nu här och ska komponera en text som både fångar ert intresse men samtidigt hjälper mig i min egen process. 

 

Eftersom jag skriver med sådant lång frekvens mellan inläggen så minns jag själv sällan vad jag skrivit tidigare. och skulle jag läsa gamla inlägg så skulle kontentan i texterna vara irrelevant oavsett. 

Så därför låter jag bara mina tankar flöda. 

Idag är jag på jobbet, fast jag egentligen brukar vara ledig fredagar. Båda mina närmsta kollegor har på semester så då tog jag några extra timmar. Har denna vecka gått på lågvarv bara för att inte vvara helt slut i slutet av arbetsveckan, bara för att fixa denna fredag. Jag valde att se på Eurovision igår, med en uttråkad och oinsatt pojkvän, det blev sent och jag vaknade svintidigt. Vaknade upp å svettades och frös på samma gång. Jag vet inte hur andra är, men jag är så van att alltid sova hemma så när jag väl sover borta så sover jag otroligt dåligt. Jag har upptäckt med åren att jag har en stor potion av kontrollbehov. Och det gäller nästan allt. Jag har kunna släppt lite på jobbet eftersom det är väldigt hög belastning för mig här, plus att jag är outbildad och, det viktigaste, har jag svinbra kollegor. Kändes lustigt att åka på jobbet och inte träffa mina kollegor som jag delar arbetsrum med. Tur att det finns en massa andra bra människor här. 

Något jag grubblar mycket på nuförtiden är min framtid. och då menar jag långt fram i framtiden. Min pension och mitt åldrande. Jag är livrädd för att hamna på ett hem, eller en liten lägenhet ensam och pank! Jag jobbar bara deltid och har den lön jag har. Får inte ihop allt ibland men jag reser mig alltid igen. 

Påtal om att resa sig igen. Tror jag har fått total meltdown tre gånger på loppet av två veckor. Jag är sjuk ostabil för tillfället. Har varit för mycket med jobb, fritidsintressen, hund och barnen. Det är sjukt jävla mycket med barnen, och jag kan inte hantera det! Jag har varit till socialtjänsten om bett om hjälp men fick riktigt dåligt med hjälp. Socionomen, eller vilken titel hon må ha, var riktigt dålig. Brukar sällan hänga ut människor så men hon var riktigt dålig på att ställa frågor till mina barn. Jag hade fått ut bättre svar ur dem än vad hon fick. Vid ett tillfälle när hon bara skulle träffa mig så SOMNADE hon på mötet! Sjukt. Efter alla möten med henne och barnen så fick jag en lapp om någon jag skulle kontakta. Samtalsstöd av något slag. Den lappen tappade jag bort. Såklart. Kan förvisso ringa SOC och berätta läget, men jag känner inte att de kommer hjälpa ändå. Jag har mina egna ideer om hur jag kan lösa konflikter mellan barnen, problemet är bara att jag har så sjukt dåligt med energi efter jag har jobbat, tränat, tagit hand om hund och sedan laga mat i ett oftast jävligt stökigt kök. Och när konflikterna handlar om tex att nån låter för högt, eller sa nått fel ord, ja då blir jag lätt jävla tokig. 

Hemma har jag två tonåringar som verklgen avskyr varandra, inte vet hur de ska kommunicera med varandra eftersom de är så otroligt olika varann. 

Jag älskar mina barn mer än någon kan förstå. Men jag blir galen. Jag känner att jag har stressat mig korkad! Häromdagen skulle jag skriva ett helt vanligt ord, men hade helt glömt bort hur man stavade det. Fick stanna upp, andas och göra nytt försök å då kom hjärnan tillbaka. Den lilla delen av hjärnan som faktiskt finns kvar. 

 

Jag har drömmar! jag har sjukt mycket drömmar. Men de kommer alltid förbli drömmar eftersom jag har inte tid över till annat än sysslor och annat viktigt. 

Skrev ett inlägg i en grupp på facebook som heter något i stil med "struktur för oss med adhd och add", och frågade om någon hade ett tips om en smart app. Fick en del tips och har nu börjat testat en app. Appen ska underlätta för mig att få ihop min vardag OCH komma ett steg närmare mina drömmar. Dryga är bara att det är tids- och energikrävande att komma in i denna app. Allt nytt gör mig sjukt stressad. Men kanske ska avsätt en timme eller två för att komma in i denna app samt ploppa in allt som ska planeras. 

En sak jag måste bli bättre på är att inse när jag måste ge upp saker. Att lägga ner saker. Stryka saker på mina evighetslånga to-do-list. Det är svårt. för jag vill göra så oerhört mycket. 

Ett knep jag gör för att inte dö av stress är att tänka att man ska göra allt i perioder. Nu under en längre tid har jag haft en period där jag satsar helhjärtat på träningen. Bara för att jag ska komma igång och få rutin på det. Nu har jag fått rutin på det, till och med börjat skrivit ner alla mina pass så att jag lätt kan göra passet igen utan att behöva uppfinns hjulet på nytt. 

Skulle nästan kunna göra ett årshjul för privatbruk. Jan-maj: fokus på träning Juni-sept: fokus utomhusvistelse och filmtittande. oktober-november: Böcker, film och matlaning. December: jul! 

Äsch, bara en tanke.

Okej, världens mest meningslösa inlägg, men skönt att kunna skriva av sig. Säkert en del stavfel. Har ju fått suddat en triljongånger bara för mitt fucking jävla missbildade finger... 

 

Trevlig helg, glöm inte bort er själv!