Att brottas med björnar

Du är ute och går i skogen, allt och frid och fröjd. Du känner dig lugn och livet är på din sida. Sedan upptäcker du att det står en björn bara några meter framför dig. Du ser honom, han ser dig. Du inser nu att det enda du verkligen kan göra är att springa. Du måste springa för glatta livet. Du springer, han springer. Ni springer båda för samma sak, överlevnad. Även fast du kanske vet att det är kört för dig, (för vem kan springa ifrån en björn?) så fortsätter du springa. Du har svårt att andas, dina ben skriker och du är hungrig. Samtidigt vet du att om du stannar så kommer björnen att döda dig, så det enda alternativet du egentligen har är att springa. Springa utan luft, med smärta i benen och är utsvulten. Under denna flykt är du livrädd att kliva snett och falla. Du parerar för varje rot, stubbe och stockar som du möter i skogen. Utmaningar som du i vanliga fall skulle klara av med galant, men nu handlar dessa hinder om liv och död.
Så är det att leva med ångest, en ständig kamp mot det som kommer att ta ditt liv. Du kan inte stanna, du måste vidare för annars kvävs du av ångesten. Du vet att du inte kan fortsätta som du gör, för du slits av att fly, att inte andas, att inte njuta av det som gör att livet är värt att leva. Du har inga valmöjligheter, för du vet att för samhällets skull måste du fortsätta kämpa. För du är trots här på jorden för alla andra (?). Den där björnen som jagar dig blir kanske också utmattad ibland, och du behöver inte längre springa, du kan gå snabbt ett tag. Sedan när björnen har fått ny energi så är det igång igen, att bara springa.
Alternativet att stanna upp och döda björnen finns, men du vet att du ensam har inte verktygen att besegra denna best. Du vet att om du ensam skulle kriga mot den så är oddsen inte på din sida. Men när du är i ständig flykt så har du svårt att samla verktyg som hjälper dig att ta död på björnen. De dagar då björnen är tröttare än vanligt och du har möjlighet att fixa verktyg för att en gång för alla göra slut på björnen, ja då har du inte tid! Du är hungrig, du har ont och du är trött. Du måste äta, du måste läka dina sår och du måste vila. De dagar när ångesten är under kontroll så måste du ta itu med sakerna i ditt liv som du ligger efter med. Duscha, laga mat, städa, betala räkningar, tvätta, ta hand om barnen. Sedan när/om du har hunnit med allt detta så kanske ångesten blommar upp igen. Björnen är tillbaka, vildare än någonsin, och din vilopaus är nu över och du måste springa, springa för att inte dö, igen.

Att faktiskt överleva.

Det bästa i livet är gratis.
Fel. 
Det bästa i livet är dyrt. Dyrt som fan. Dock värt varenda jävla ansträngning. Visst, jag talar inte om pengar. Jag talar om kärlek, uppoffringar och tålamod. Jag bryr mig inte om prylar, om häftigaste resorna eller coolaste festerna. Jag bryr mig om det nära vi alla har, eller borde ha. Jag bryr mig om kärleken. Har alltid gjort. Så långt jag kan minnas tillbaka har jag alltid varit en slav för kärleken. Jag har alltid satt känslor i allt jag har gjort och fram tills nu har jag trott att det har varit mitt handikapp. Dock tror jag nu att detta är en gåva. En gåva eftersom jag har alltid kunnat sett det bästa hos varje individ. Särskilt i mig själv. Jag har tvivlat på mig. Oj vad jag har tvivlat. Men skillnanden mellan mig och andra som hamnar i någon slags av självömkan är att jag reser mig alltid upp. Många gånger själv men ibland även klänger jag mig fast på någon stackare som motvilligt har hjälpt mig. Så har det åtminstone kännts.
Jag har varit så beroende av andra att nu har jag slagit ifrån.
Insett att det som ger mig mest ångest är folk. Jag orkar inte träffa folk. Under några veckors period har jag träffat ett fåtal personer. Och då har det varit jobbigt.
Min psykolog gjorde iaf klart för mig att mina kompisar är det inget fel på. Utan det är mig det är fel på. Jag har vansinniga krav och dessa har jag även på min närhet. Men jag bryr mig inte. Inte just nu. Nu är jag självisk och kommer att vara det ett bra tag framöver. Har bara ett mål nu. Överleva.
 

RSS 2.0