Hej Emma. 

Jag vill börja och säga att du fixar det här! Du är grym. Och blanda inte hembränt med Coca-Cola, du kommer inte kunna dricka coca cola på flera år! 

Jag är ditt snart 37 åriga jag, och jag tänkte spoila lite om ditt liv. För jag har redan förstört så många liv, tänkte att jag kunde även göra det med mitt egna. 

Vid den här tiden har du redan supit dig full alldels för många gånger vår mamma å pappa vill veta. Sluta med det! Du kommer stanna i växten, eller vad vet jag. Men det är dumt! 

Eller äsch gör va du vill, men gör slut med punkaren, han är toxic. 

Du kommer klara högstadiet nätt och jämt, du kommer att komma in på det program du sökt på gymnasitet, och du kommer ha dina tre bästa år i Strömsund. Ja du läste rätt. Vår mamma kommer tvinga dig att flytta till Strömsund. Misströsta inte! Du kommer få träffa dina absolut bästa vänner där, vi är vänner än idag. Pratar med dem dagligen. De kanske är lite störda på sitt vis, men de kommer finnas vid sida hela vägen. Även fast du kommer bli nedslagen av en av dem. Men du kan sätta dig på henne, hon är typ 1,50 lång. 

Du kommer göra sjukt mycket galna saker på gymnasiet, och allt är inte inom lagens ramar. Men du kommer undan. Det är väl det som räknas? 

Jag tänker inte egentligen säga åt dig att inte bli kär i just den där killen, eller plugga mer, eller välj dina vänner noggrant, du måste göra dessa misstag för att komma hit där jag är idag. 

Anledningen att jag skriver till dig nu är att jag måste be dig (mig?) om den absolut största tjänsten någonsin. Se det som en gåva från mig till... mig... 

Vet att du redan börjar tröttna på att läsa en text längre än en baksida på ett mjölkpaket så här kommer det: 

Prata om dina känslor! Wow! klyschigt! men tro mig. Prata om dem med vår mamma å och pappa. Prata med din bror, och din syster för den delen. Prata med dina vänner. Prata med alla idioter till pojkvänner du kommer skaffa dig (japp, du kommer få en härlig överraskning där). 

Visa dina känslor! uttryck dina känslor. Prata med psykolog om så nu skulle behövas. 

Kom närmare dig själv. 

Varför jag gör denna otroligt omständiga omvägen genom tiden är för att du kommer hinna förstöra så mycket för dig själv om du inte förstår vem du är, vad du vill göra, hur du mår etc. 

Du ska veta att vi alla har känslor, och alla känslor är lika viktiga. Finns inga känlsor som är bra och känslor som är dåliga. De är bara känslor. Skrik när du blir arg om du måste. Men när du lugnar ner dig så berätta vad som gjorde dig upprörd. Gråt om du är ledsen, även fast du är bland folk. Säg sedan till personen som sårade dig. Ge dem en chans att förstå att de gjorde fel, förlåt dem en gång, sen ge du fan i dem, du har för lite tid för sånt trams. Skratta mer! Håll inte tillbaka! Finns ingen mening att hålla tillbaka ett bra humör. Bry dig inte om din image, du kommer bli sjukt jävla cool som vuxen ändå. Och din ångest, den kommer bli värre. Good to know right? Men prata med en psykolog tidigt, bearbet den istället för att dränk den. Den kommer inte ta död på dig. 

Om du lär dig att hantera dina känslor nu, så kommer ditt vuxna liv bli betydligt lättare än det skit jag har gått genom. Du kommer inte reta upp dig på saker som folk gör i samma utsträckning, du kommer inte bli tillsammans med en pundare, och du kanske kommer ha en bra relation med din familj. Och framförallt så kommer du orka leva! Ångesten kommer suga all jävla energi ur dig! 

Så, ut och prata om allt. Du kommer gynnas av det. 

 

Och en annan sak, Du har ADHD, GAD och kontrollbehov. Grattis! Nu känns det rätt okej att vara 15 va?