En mycket viktig text för dem som behöver. För er som inte behöver så kommer allt detta kanske bara vara en jävla samling med ord som inte har någon mening.  Så vet ni redan nu att era liv är perfekta. Ni har tipptopp hälsa, allt på jobbet går bra, barnen är väluppfostrade, er respektive sköter sig och er katt bajsar inte utanför lådan, grattis och ja då kan ni sluta läsa nu. 

 

För några månader sedan hamnade jag i en konflikt med mig själv om vad meningen med livet var. För jag kände mig extremt nere, vilse och allt kändes totalt jävla meningslöst eftersom vi kämpar bara på som vanligt och sedan trillar vi av pinn. Jag blev lite nyfiken och började då fråga lite olika folk. Väldigt spännanade att läsa alla svar. Det var nästan så att jag kunde gissa mig fram till andras meningar baserat på deras egna erfarenhet. De lyckliga jävlarna som sällan har stött på en motgång gav klyscha svar såsom "att leva" eller "att älska". Och ja, klart det finns en sanning i det också. Men frågar jag de personer som verkligen har varit med om riktigt jävla skit så är svaren kanske inte lika positiva. "att yngla av sig" "att överleva" "äta sova dö". Ja återigen en viss sanning idet också. Hur djupt jag än gräver i detta så kommer jag kanske inte få något universallt svar. Det bästa svaret jag fick som passade in på mig var "att utvecklas". För det stämmer verkligen in på mitt liv och hur jag vill leva. Så sant men samtidgt så fruktansvärt fel. Mycket av min ångestproblematik handlar just om att aldrig duga, alltid presetera. Folk säger till mig att jag duger som jag är, att jag inte behöver vara bäst på allt, ha allt perfekt etc etc. Och de har helt rätt! 

Nu kom jag helt från ämnet. Det jag vill säga är att jag tror inte det finns någon mening med livet. För om det hade funnits en universall mening så hade väl någon jävel lyckas listat ut det vid det här laget. Jag är inte troende på något vis, så varför skulle något som "meningen med livet" vara något att sträva efter? 

Hur ska den här texten kunna skänka lite frid till de som behöver? Vi kommer till det. Hoppas jag. 

Jag har precis tagit mig genom ett par extremt jobbiga veckor med dödsångest och panikattacker. När jag mådde som sämst visade det för folk jag lovat att aldrig visa det för. Kort och gott "i hit rock bottom". Men jag tog mig ur. Jag var i botten på den då bottenlösa känslan och visste att jag behövde klättra mig upp för att kunna se dagens ljus igen. Men jag klättrade aldrig. Jag lutade mig tillbaka, använda mig av andra strategier, och istället för att klättra fick jag mig en liten livboj och hålet jag hade grävt mig ner i fylldes med vatten. Så samtidigt som jag började flyta upp till toppen så kunde jag även andas. 

Det jag gjorde var att förlita mig på mig själv och min kraft(och en del på psykiatrin) att kunna ta tag i min situation. Att släppa allt som varit och hitta mitt egna värde, och min styrka att fortsätta. Ingen sa åt mig hur jag skulle lösa mina problem, inte hur jag skulle tänka, hur jag skulle hantera tankarna och inte heller säga vad som är rätt å fel. Helt ärligt så sket de väl blankt i vad jag bar med mig för problem. Det jag istället gjorde var något så jävla enkelt som att fokusera på nuet. Att träna medveten närvaro flera gånger om dagen tills det blev min verklighet. Medveten närvaro är inte meditation, det är ett verktyg att kunna fokusera. Att kunna fokusera på vad ens kollega säger, vad ens barn visar eller på miljön omkring mig. I början var det jobbigt eftersom de "jobbiga" tankarna pockade på och ville påminna mig om att de fortfarande var där och var supermegaviktiga att tänka på hela tiden, men med tiden tog jag kontroll över dem. Vissa tillfällen var det svårare, givetvis. Men istället för att se det som ett hinder så tog jag det som en utmaning. För varje svår situation jag tog mig genom så var det en vinst. 

Jag mår inte helt bra idag, och kommer nog alltid kämpa med en del av detta. men jag vet iaf mitt värde, och min kraft att hitta tillbaka. 

 

Se på dig själv. Vad har du åstakommit? Vem är du? Vad har du för fina egenskaper? Vad gör dig glad? Tänk på det enkla i livet. En favoritfilm? en promenad i skogen? Lägga pussel? läsa dikter? Vad det än är, gör det. Även fast det inte känns som om det hjälper när det är som tyngst. Glöm inte bort dig själv bara för att något tungt är inom dig. Håll dig till dina rutiner, gör det du vanligtvis tycker om. Ta inte en paus från dig själv, aldrig någonsin. Ta en paus från världen kanske. stäng av mobilen, gå ut å bara kolla dig omkring, lyssna, känn dofterna (eller kylan som här i Östersund), stanna upp i fem minuter. Kan du vara bortkopplade längre än fem minuter? Toppen! lär mig!

 

Jag finns för dem som behöver, i den må jag kan. Tveka aldrig att höra av dig. och en sak till, vet du om jag mår dåligt så ska INTE det var en ursäkt för att ni inte kan höra av er. Jag är van vid mitt skit, perfekt tillfället att pausa det och hjälpa (försöka) någon annan. 

 

 

Du är. Du finns. Du duger. För minst en person.