Galet länge sen vi hördes! Hur står det till med er?!

Det var så galet länge sedan jag skrev här så det finns inte en chans i världen att jag kan fylla i alla luckor. 
Jag kan i alla fall börja med att säga att mitt liv har förändrat oerhört mycket den senaste tiden. 
Får helt enkelt göra en nystart genom att berätta om min dag idag. 
Började som alla andra dagar, där jag klev upp och drack mitt te. Därefter en massa tråkiga hushållssysslor, som är betydligt lättare nu när jag har fått min diagnos, och medicin för det! 
Jag och sonen åkte till sporthallen för att spela basket. Han spelade och jag beundrade. Finns det något mysigare än att kolla på sina barn när de presterar? Mina barn får göra vad de vill så länge det inte skadar någon, eller naturen. Men att kolla på när han spelar basket är riktigt kul för han är SÅ duktig! Naturbegåvad, vart fan har han fått det ifrån?! 
När vi kom hem blev livet inte så mer spännande. Vi åt lunch och sen spelade han FORTNITE som är världens mest häftigaste grej, om man frågar barn i åldrarna 5-15, jag är inte inkluderad där! 
Jag däremot har hittat en ny (supergammal, men jag behöver lång startsträcka) serie som jag följer slaviskt. Pretty Little Liars. 
Vi har målat fågelholk, bråkat, kramas och ätit middag. Äldsta sonen lagade maten idag. Han är så fantastiskt duktig. Jag är så bortskämd! 
Jo just ja, jag och pojkarna bor helt själva nu. Ingen pojkvän och inget ex som har barnen varannan vecka. Så vi får klara oss själva. Det gör att barnen har fått tagit mycket ansvar här hemma. Varje dag får de en varsin uppgift de måste utföra innan de får spela tv-spel. Det har fungerat otroligt bra. Det gör att jag får hjälp med minsta 10 saker varje vecka. Sjukt skönt. Milo har börjat lagat mat och kan spontant börja baka till oss. Jag får kramar och pussar när jag kommer hem från jobbet. Idag ville Gabriel även mata mig med hallon när jag låg i soffan och gjorde mig förtjänt av en tupplur. Alltså dessa ungar! 
Jag har kommit i nån sorteringsfas där jag sorterar allt som går att sortera, så idag har jag sorterat Gabriels kläder efter ett system jag har lärt mig från programmet Konsten att städa med Marie Kondo. Sjukt att jag blir helt såld på ett städ/sorteringsprogram. Men ja, jag är ju över 30 nu, så då är det väl ändå ok? 
Jag jobbar på världens mest givande jobb som elevresurs till en helt otrolig pojke! Mysiga kollegor och grymt bra chef. Så där finns det inget att klaga på. Försöker utveckla mig dagligen genom att ta lärdom av allt som sker runtomkring mig. Kommer inte stanna i all evighet men är nöjd just nu. Får se vart framtiden tar mig. Jag har mina drömmar av olika slag. Men sån är jag. Sjukt mycket ideer men kommer inte i land med alla dessvärre. 
Nu snart ska jag mysa ner mig i soffan med mina pojkar och kolla på melodifestivalen, så om jag håller mig vaken. Galet trött. Borde verkligen leta rätt på mina glasögon som är helt spårlöst försvunna! 
 
 
Adjöss! 
 

Att brottas med björnar

Du är ute och går i skogen, allt och frid och fröjd. Du känner dig lugn och livet är på din sida. Sedan upptäcker du att det står en björn bara några meter framför dig. Du ser honom, han ser dig. Du inser nu att det enda du verkligen kan göra är att springa. Du måste springa för glatta livet. Du springer, han springer. Ni springer båda för samma sak, överlevnad. Även fast du kanske vet att det är kört för dig, (för vem kan springa ifrån en björn?) så fortsätter du springa. Du har svårt att andas, dina ben skriker och du är hungrig. Samtidigt vet du att om du stannar så kommer björnen att döda dig, så det enda alternativet du egentligen har är att springa. Springa utan luft, med smärta i benen och är utsvulten. Under denna flykt är du livrädd att kliva snett och falla. Du parerar för varje rot, stubbe och stockar som du möter i skogen. Utmaningar som du i vanliga fall skulle klara av med galant, men nu handlar dessa hinder om liv och död.
Så är det att leva med ångest, en ständig kamp mot det som kommer att ta ditt liv. Du kan inte stanna, du måste vidare för annars kvävs du av ångesten. Du vet att du inte kan fortsätta som du gör, för du slits av att fly, att inte andas, att inte njuta av det som gör att livet är värt att leva. Du har inga valmöjligheter, för du vet att för samhällets skull måste du fortsätta kämpa. För du är trots här på jorden för alla andra (?). Den där björnen som jagar dig blir kanske också utmattad ibland, och du behöver inte längre springa, du kan gå snabbt ett tag. Sedan när björnen har fått ny energi så är det igång igen, att bara springa.
Alternativet att stanna upp och döda björnen finns, men du vet att du ensam har inte verktygen att besegra denna best. Du vet att om du ensam skulle kriga mot den så är oddsen inte på din sida. Men när du är i ständig flykt så har du svårt att samla verktyg som hjälper dig att ta död på björnen. De dagar då björnen är tröttare än vanligt och du har möjlighet att fixa verktyg för att en gång för alla göra slut på björnen, ja då har du inte tid! Du är hungrig, du har ont och du är trött. Du måste äta, du måste läka dina sår och du måste vila. De dagar när ångesten är under kontroll så måste du ta itu med sakerna i ditt liv som du ligger efter med. Duscha, laga mat, städa, betala räkningar, tvätta, ta hand om barnen. Sedan när/om du har hunnit med allt detta så kanske ångesten blommar upp igen. Björnen är tillbaka, vildare än någonsin, och din vilopaus är nu över och du måste springa, springa för att inte dö, igen.

Att hitta en plats i sitt eget liv.

Ett blankt blad men tankar som skulle fylla en hel bok. Idag har det varit en sån dag där jag har funderat oerhört mycket på hur min framtid kommer att se ut, eller åtminstone hur jag vill att min framtiden ska se ut.
små och stora saker. Saker från vart jag vill bo, om jag ska köpa hus eller lägenhet till mindre saker som vilka hobbies som jag ska återuppliva, vänner jag ska börja hänga mer med och hur jag ska ta hand om mig själv på bästa sätt.
Jag sitter och funderar på vilka delar mitt liv består av. Vad som är bra och vad som egentligen är bara onödigt.
Jag inser då att jag har ett förbannat bra liv. Jag har ett jobb som jag verkligen älskar, som passar mig perfekt, jag har äntligen börjat komma tillbaka till den Emma jag var för länge sedan, jag har ekonomi att utföra mina intressen och våren börjar komma så nu kan jag fixa min uteplats ännu bättre än förra året.
Jag har börjat vågat att planera saker långt fram. Jag ska tilll stockholm i maj med en av mina bästa vänner. Sedan ska jag och barnen ner till Göteborg och bo hos min syster. Dessutom kommer jag ha totalt 6 veckors betald ledighet! För första gången i mitt liv. Jag har även startat lite olika projekt i min lägenhet/mitt liv. Jag planerar även en resa utomlands med barnen. Komma bort från Sverige och ladda upp mina batterier. Kanske blir på höstlovet då barnen är lediga, tur jag har mammadagar kvar ;)
Just nu består mitt liv av jobb, träning, fritidsintressen, barnen och förhoppningsvis mer tid med mina vänner. Jag varken vill eller har tid med så mycket mer i mitt liv. Därför inser jag att jag måste prioritera. Åtminstone om det bara är för en stund, tills allt har landat och mitt liv blir lugnare.
Det är nu jag äntligen har hittat en plats i mitt egna liv.
 

RSS 2.0