När jag sitter och berätta hur jag hade det som barn då förstår jag lite mer varför jag är den jag är idag.

Jag är sjukt stolt över mig själv som har kommit så långt här i livet ändå. Även fast jag har fått krigat många gånger själv. Jag älskar mitt liv som det är nu. Det är inte perfekt. Jag har ett sunkit jobb, halvtrasslig hälsa och lite andra bekymmer men det är ändå mitt liv, mina val. Jag som har skapat det så här. Ingen som har gett mig någon skjuts här i livet. Ensam är stark har fått en annan betydelse. Jag är inte stark ensam, men jag är betydligt starkare idag än vad jag var för ett halv år sedan.