Vart jag än går så möts jag alltid av att någon klagar på någon annan. Det kan vara att någon inte städat ordentligt, någon som glömt att ställa undan sin disk, kan vara någon som dubbelparkerat, glömt att ta bort luddet ur torktumlaren, eller någon som råkade snubbla i direktsändning. Folk klagar även på hur folk ser ut, hur de är som personer och vad de har för yrken. Det är ännu värre nu när vi har sociala medier som ständigt påminner om oss att vi är värdelösa så fort vi inte gör det som förväntas av oss. Vi ska vara stöpta ur samma form, tycka samma åsikter, får inte avvika och vi får absolut inte göra något misstag överhuvudtaget. Vi ska vara perfekta. Och även fast vi är perfekta i våra egna ögon så är det alltid någon annan som har en åsikt om hur vi ska vara och göra. 

Det här med sociala mediers ständiga bevakning är väl egentligen ingen nyhet. Varje kotte vet ju hur jävla förjävligt det är. Jag är inte uthängd på sociala medier mer än vad jag själv väljer så jag har inte känt samma näthat som tex Bianca Ingrosso, Megan Markle, Zara Larsson eller Anders Tegnell (lägg märke till vilka som utsätts för mest näthat, kvinnor eller män, men det får bli ett annat inlägg). 

Det jag däremot får stå ut med är andra uppfattning om vem jag är och vem jag ska vara. Har väl egentligen ingen direkt koppling med sociala medier då det  är något jag har känt i hela mitt liv. Särskilt under min uppväxt. 

Idag får man inte göra ett enda misstag utan att någon ska ha en åsikt om det. Inte så att de kommer fram till mig och säger “Vet du vad Emma, jag tror inte du klarar av att ta hand om en hund”. Utan istället ska det sägas bakom ryggen på en, som om de inte tror att sanningen alltid kommer fram ändå! Jag ska inte säga att jag aldrig pratar illa om någon men jag brukar alltid fundera en extra gång. Som tex idag var det tvätt i tvättstugan när jag skulle tvätta. Min första tanke var “Men vad tusan” Sekunden efter kom jag på mig själv och tänkte “aja, de har nog bara glömt, påverkar egentligen inte min tvättid då jag kan tvätta medan deras tvätt torkar. det är ju den MÄNSKLIGA FAKTORN!”

Och det är just det många människor glömmer bort, vi är inte robotar. Vi alla gör misstag. De personer som klagar på andra måste ju själv göra misstag ibland. Tror absolut inte att det skulle vara på något annat sätt. 

Om vi alla kunde göra likadant, tänka en extra gång innan vi dömer. Jag har själv bevittnat händelser där någon människa har gjort ett misstag (jag kallar det misstag för jag vill inte tro att folk medvetet vill förstöra för folk, åtminstone inte till vardags) och jag har försvarat det och personen eller personerna jag då varit med har sagt något “Jaha, det skiter väl jag i! Så där ska man fan inte göra” Och då handlar det ofta om triviala saker som inte har något större betydelse. 

När jag har ångest, trött eller stressad kan jag snabbt döma. Men vid närmare eftertanke så kan jag komma på mig själv tänka “Äsch, det där var väl inte så farligt. De gjorde ju knappast det för att jävlas med mig”.

Sen så förstår jag att det finns rötägg som faktiskt skiter i regler och lagar. Som tror att de kan göra precis som de vill. Som det här med covid-restriktionerna. Också ett annat ämne som jag inte tänkt att gå in på nu.

Den mänskliga faktorn gör att vi kanske dubbelparkerar när vi har bråttom, har barn med oss eller tänker på annat.

Den mänskliga faktorn gör att jag inte har dammsugat på tre veckor eftersom jag tycker det är dötråkigt, jobbigt samt att jag har haft tunga veckor. 

Den mänskliga faktorn gör att inte rapporter, planeringar eller utvärderingar kommer in i tid. Personen gör så gott den kan med de förutsättningar den har. 

Vi dömer toksnabbt! Jag vet inte om det alltid har varit så men jag känner att det är tydligare nu med sociala medier. 

Bakom dessa mänskliga faktorerna ligger det orsaker till varför folk gör sina misstag. Vi har den ensamstående mamman som har alldeles för mycket och viktigare saker att tänka på att ha huset helt fläckfri. 

Vi har den utbrända kvinnan som glömmer saker på jobbet för att hjärnan är inte som den ska. 

Vi har kanske någon som är olycklig över något som ingen annan vet. Men är ändå på jobbet och gör sitt bästa. 

Jag tror att vi alltid ska tänka “Ja, det var inte så farligt, finns säkert en orsak till detta”. 

Visst finns det undantag när någon gör något misstag som skadar eller sårar en människa. Eller ett misstag som upprepar sig och andra får städa upp för misstaget.  Detta förutsätter ju att man faktiskt har sagt till personen att man tycker det är jobbigt. För säger vi inget så tror personen att de får fortsätta som de har gjort. Lite som att fostra en hund. Låter jag min hund tugga på soffan, så kommer min hund tro att det är helt okej. För den mänskliga faktorn gäller även hundar. Den hundliga faktorn?

Så snälla, tänk på den andra personen och varför de gör som de gör. Döm inte. Om ni absolut vill veta, fråga personen i fråga, för då får vi oftast ett svar som säger att personen är mänsklig och visste inte att någon annan drabbades av deras misstag.