Måste bara tillägna detta blogg inlägg till de vänner som har funnits för mig de senaste veckorna, trots att det inte är många. Nu vill jag inte att folk ska bli ledsna för att vi inte har haft kontakt. Vissa vänner behöver man inte prata med jämt utan man är vänner ändå. Nu menar jag vänner som man har varit mkt med, litat på och har funnits där för varandra. Sedan sker en förändring och sen förändras realationen.

Hanna <3 och Andreas <3 har hjälp mig genom detta på olika sätt. jag är inte den som pratar om djupaste känslorna, men att bara finnas där och umgås med mig har gjort jätte mkt.

Det suger verkligen att separera från någon, trots att man skiljs som vänner. Att ha två barn man inte kan träffa varje dag, trots att de är bara 500 meter bort. Att sitta själv om kvällarna och inte veta vem man ska höra av sig till. Att inte veta om det finns någon som orkar lyssna.

Detta år är tillägnat till mig, och bara mig. och det är för att jag ska kunna må bättre och i sin tur kunna ge mer kärlek till andra. som det gamla ordspråket "för att kunna älska andra måste man älska sig själv" och det ligger verkligen något i det.

Så... nu kommer jag bara prioritera vänner som gör mig glad! jag orkar inte anstränga mig längre. Slut på att bjuda hem folk på fika, middagar, fester etc etc. Jag har nästan aldrig! blivit bjuden på något, förstår inte varför jag har orkat?!

hur som helst..

hanna...

andreas....


tack!