Idag är det en sån där mindre bra dag. Jag har haft många fantastiska dagar fram tills nu så jag ska absolut inte klaga. Jag tar detta med en klackspark faktiskt. Helt okej att må så här 1 dag av 30 istället för 25 dagar av 30. Helt klart skillnand. Dock blir jag väl lite bortskämd, att jag har mått så bra så länge och så kommer denna dag. 

Idag så finns det förvisso orsaker till min mindre bra dag, saker som går att göra åt och som går över tills imorgon. Förhoppningsvis. En liten oroa i mig har jag dock, att denna dag ska hålla i sig som det många gånger har gjort tidigare. Har inte tid att komma in i något skov just nu! Har för mycket som står på spel. Det är för mycket jag vill.

När jag har sådana dagar som idag så kan jag inte rå för att mina tankar kommer på något (eller någon) som jag inte borde tänka på. Jag tänker mycket "men tänk om.." istället för "snart så kommer jag..". Jag kan få ångest, vara bitter och inte alls se min framtid som särskild ljus. 
Jag har så mycket jag måste få ur men jag har inte ork att varken träffa eller prata med någon när jag mår så här. Allra helst skulle jag egentligen bara haft en människoliknande varelse som låg och höll om mig i soffan medans vi kollade på töntiga serier. En som kan prata när jag önskade att den skulle prata och skulle dra när jag inte längre behövde den. Ja, en sån person existerar ju inte, det fattar väl jag också. När jag får dessa dippar vill jag inget annat än att vara med någon, samtidigt som jag verkligen inte klarar av att vara bland människor. 
Ett ord, en handling, ett beteende eller en gest kan sänka mig till botten. Visst har det med självkänsla att göra, men varför kommer det bara ibland? Är det för att min medicin har tagit slut eller är det faktiskt av den enkla anledningen att Skit faktiskt händer ibland? 

 

Nä, ta mig fan. Jag tänker inte låta detta styra mig. Jag kommer vakna upp imorgon, lyckligare än någonsin och kommer inleda veckan med rejäl fart! 

 

Mitt liv bara rullar på. Det var länge sedan jag mådde så här bra och att allt flöt på helt problemfritt. 

Att säga upp mig var nog det bästa jag har gjort på sistone för nu kan jag fokusera på mitt företag till 100 procent (lite plugg där mellan också). Kunderna väller in, allt går bra med barnen (milo läser för fullt och Gabriel är lyckligare än någonsin). Jag är trygg med mig själv. Föredrar att sitta hemma själv med en bok eller en bra serie istället för att lägga ner tid och energi på folk som aldrig skulle göra detsamma tillbaka. Jag har mina vänner som jag trivs med och som jag litar på. Jag har allt jag behöver. Jag har även lyckas vunnit en "ny" vän som jag hoppas att jag alltid kommer få behålla. En person som alltid kommer ha en speciell del i mitt hjärta. Att vara vän med honom gör mig glad då vi kommer i framtiden ha så mycket roligt. <3 

Men varför skriver jag nu detta inlägg då? Allt är ju toppen och flyter på! Framtiden är ljus och jag har inget att klaga på. Egentligen. 

Det är den här dagen. Jag hatar den här dagen, har alltid gjort. Ett jävla påhitt som får ensamna människor att känna sig ännu mer ensamna, sårade människor att känna sig ännu mer sårad och övergivna människor får känna sig ännu kassare än vad de kände innan. Till vilken nytta? För att vi ska sälja extra mycket kort och geléhjärtan? 

Absolut kan man dela denna dag med andra än en pojk-/flickvän. Man kan sitta med bästa vännen, familjen, barnen whatever. Men vi kommer aldrig komma ifrån att denna dag är tillägnat alla dessa lyckliga par.

Jag trivs bra att vara singel. För det mesta. De två dagar jag verkligen avskyr att vara ensam är just denna dag och julafton. De två dagar som jag alltid känner mig sårbar och ensam. Värdelöst! 

Jag sitter här och dagdrömmer hur mitt liv skulle se ut om jag faktiskt hade Han. Den perfekta killen för mig. Jag saknar att ha någon att laga middag med. En att krama om när jag vaknar. En person som kan sitta bredvid mig i soffan och hålla om mig utan att säga ett ord. Jag saknar sex och jag saknar närhet. Jag saknar att få känna mig älskad och få älska någon tillbaka. Att planera ett liv och dela drömmar. Idag saknar jag det extra mycket. 

Jag har mina drömmar, utan att jag har pojkvän. Och de drömmarna ska jag försöka uppfylla. Jag har mina barn jag kan krama om på morgonen och jag har min hund som kan sitta bredvid mig i soffan på kvällarna. Absolut. Jag har det bra. nej fan, jag kan till och med säga att jag är lycklig. Men även fast jag kan känna lycka och vara nöjd med min tillvaro så kommer alltid de där tankarna. Hur skulle det vara OM jag hade det där lilla extra? Kan jag bli lyckligare än nu? Att få ett gulligt sms från någon man tycker om och det pirrar i magen. Att faktiskt kunna ringa bara för att prata, för att höra varandras röster. Att krypa upp i hans famn och bara känna att han älskar mig, precis som jag älskar honom. 

Aja. Ikväll har jag bjudit hit lite folk, vi ska äta och ha det trevligt och kolla på Melodifestivalen. Jag har varit på badet med mina grabbar och jag har kramas med min hund. Denna dag kommer bli bättre än många andra dagar jag haft. Men att denna dag absolut skulle vara på alla hjärtans dag suger ju lite extra. 

 

Nu har jag gnällt av mig och varit tillräckligt mycket bitterfittta. Hoppas ni har det bättre än mig i denna stund. 

Hej! 

Till och börja med vill jag säga: shit vad jag är less på min dator och all denna reklam! Suck! Tänk om jag kunde något om datorer :P tog mig typ en kvart att komma in på bloggen bara för att det kom upp reklam hela tiden. Men som en gammal brukare brukade säga till mig "trägen vinner". Och jag vann över dig reklam-jävel! Ha! 

 

Jag har saknat min blogg lite grann. Har egentligen varit alldeles för lat för att uppdatera, sedan har jag väl inget att säga om någonting längre. 

Mitt liv rullar på precis som jag vill ha det. Planerar föräldraledighet i sommar med inslag av lite jobb. 

Jag har nu äntligen startat igång mitt företag och praktiken som jag går på är fantastisk. Dock har jag bara två dagar kvar men som det lät på dem så skulle jag få jobba där i sommar. Fantastisk personal, både uskorn, sköterskan och även chefen. Brukarna är gulliga och jag trivs bra. 

Mina barn mår bra, yngsta grabben ska gå på sitt första bamsgympa-pass för terminen och äldsta grabben kämpar på bra i skolan. 

Helgen har varit intressant. Jag vill säga att den har varit bra eftersom bitvis så hade jag väl trevligt. Fick träffa Erika och hundarna som hon är hundvakt till. Det påminde mig om hur mkt jag saknar min lilla rufs! Till helgen som kommer så kommer mamma hit och lämnar honom. Vad jag ska kramas med honom min lilla hårboll! Måste dock komma ihåg att ringa veterinären innan hon kommer så hon får kolla på hans öra. Stackars lilla Sixten har blivit bortglömd. 

I natt hade jag en massa underliga drömmar. En dröm var att jag hade blivit erbjuden ett hus att hyra i Fåker. Och jag minns väl att jag övervägde faktiskt att flytta dit. Jag vill så gärna bo på landet med mina barn, hundar och katter. Jag vill odla mina egna grönsaker och jag vill kunna släppa ut barn och djur utan att behöva oro mig för trafik, pedpofiler och barnhandlare. Samtidigt vill jag närmare in till stan eftersom jag vill ta bilen så lite som möjligt, ha nära till gymmet och nära till vänner. Dock så ska jag byta gym nu så då kommer jag kunna gå dit med lite planering. Till våren går det snabbt att ta cykeln också. 

Ja, vad har jag att klaga på egentligen? 

Jag är lite ledsen för en nära väns räkning. Hon har haft det tufft nu de sista månaderna och jag tycker det är svårt att veta hur mkt jag ska finnas där eller inte finnas där. Jag finns alltid bara ett samtal bort men jag känner att jag skulle vilja göra med. Fast med tanke på vad hon har varit med om så tror jag inte det finns å mkt som kan göra åt situationen. Förutom att lyssna och ösa i henne massa mängder glass =)