Idag är det en sån där mindre bra dag. Jag har haft många fantastiska dagar fram tills nu så jag ska absolut inte klaga. Jag tar detta med en klackspark faktiskt. Helt okej att må så här 1 dag av 30 istället för 25 dagar av 30. Helt klart skillnand. Dock blir jag väl lite bortskämd, att jag har mått så bra så länge och så kommer denna dag. 

Idag så finns det förvisso orsaker till min mindre bra dag, saker som går att göra åt och som går över tills imorgon. Förhoppningsvis. En liten oroa i mig har jag dock, att denna dag ska hålla i sig som det många gånger har gjort tidigare. Har inte tid att komma in i något skov just nu! Har för mycket som står på spel. Det är för mycket jag vill.

När jag har sådana dagar som idag så kan jag inte rå för att mina tankar kommer på något (eller någon) som jag inte borde tänka på. Jag tänker mycket "men tänk om.." istället för "snart så kommer jag..". Jag kan få ångest, vara bitter och inte alls se min framtid som särskild ljus. 
Jag har så mycket jag måste få ur men jag har inte ork att varken träffa eller prata med någon när jag mår så här. Allra helst skulle jag egentligen bara haft en människoliknande varelse som låg och höll om mig i soffan medans vi kollade på töntiga serier. En som kan prata när jag önskade att den skulle prata och skulle dra när jag inte längre behövde den. Ja, en sån person existerar ju inte, det fattar väl jag också. När jag får dessa dippar vill jag inget annat än att vara med någon, samtidigt som jag verkligen inte klarar av att vara bland människor. 
Ett ord, en handling, ett beteende eller en gest kan sänka mig till botten. Visst har det med självkänsla att göra, men varför kommer det bara ibland? Är det för att min medicin har tagit slut eller är det faktiskt av den enkla anledningen att Skit faktiskt händer ibland? 

 

Nä, ta mig fan. Jag tänker inte låta detta styra mig. Jag kommer vakna upp imorgon, lyckligare än någonsin och kommer inleda veckan med rejäl fart!