Sorgliga vardag.

Jag tog en fika på stan med en god vän, och då fick jag en fin, men lite sorglig, komplimang. "Jag kan inte förstå varför du är singel!" Ja, varför är jag singel? Vad är det som har gått fel?

Jag tror helt ärligt på att killarna skräms över min personlighet och det faktum att jag har två små grabbar, och är de så lättskrämda så är det inga ordentliga karlar, som jag vill att de ska vara.
Men visst kan det kännas ensamt om kvällarna här borta i Torvalla.

Skulle vara mysigt att ha en person att dela sitt liv med. Som kan dela ens sorger och glädje, med eller utan barnen.
En person som kan hjälpa en i vardagen så att allt känns mindre motigt, och samtidigt ha någon man kan mysa med i soffan och glo på en film, en torsdagskväll!

Visst, jag har ju mina vänner, men lååångt ifrån alla kommer hit å hälsar på. Förbannat långt till Torvalla, tydligen =/ Lite trist att något sådant ska vara orsaken till att man inte umgås, faktiskt!



Annars då? Ja, har inte varit inne på länge och orsaken är helt enkelt för att jag inte haft lust! och varför jag inte har haft lust är nog just för att jag har haft så mycket att göra! Det är skola, träning, barn, plugg, skola, träning, barn, skola, träning, plugg och sedan i helgen var jag i sthlm! Vilket var givande på flera sätt. dels i utbildningssyfte, både föreningen och skolan, men samtidigt kul att göra något med ett gäng tjejer för omväxlings skull!

Just nu står maten i ugnen och jag ska snart äta med grabbarna. Sedan kommer en god vän och jag hoppas det blir lite studerande!  har en hel träningsplanering att göra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0