Adjö.

Kanske jävligt opassande men sanningen är den att jag känner precis som James <3.
Jag kommer gå vidare en vacker dag, inte nu, men snart. Jag lovar.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0