Om vi någonsin ska bli nöjda med oss själva och vad vi har åstakommit tror jag det är jätteviktigt med självinsikt. Vi kan se det vi inte har men inte det vi har runt omkring oss dagligen. Vi klagar på folks brister men vi uppmärksammar inte deras fina egenskaper. Jag tror att alla människor är goda människor innerst inne. De har bara haft lite otur på vägen.

Vi ska alltid försöka hitta något fint och bra med oss själva så att vi känner oss starka och nöjda med oss själva. Säga till oss själva att vi duger alldeles utmärkt som vi är.

Ibland behöver vi dock göra det motsatta. Vi måste få lite självinsikt. Hur är det egentligen med allting? Att kolla på oss från ett annat perspektiv och kritiskt ifrågasätta oss själva vad vi egentligen håller på med.

Jag har gjort det.

Jag har varit sjuk. Något jag kan säga idag. Inte då. För då fanns det inte på världskartan att jag ens skulle berätta för någon om sjukdomen. För vem skulle lyssna? vem skulle bry sig? Sedan kom jag till insikt, vem bryr sig om någon vill lyssna eller bryr sig? Det handlar ju om mig. Om jag berätta om hur dåligt jag har mått så kan jag bara må bättre utav det. Om jag berättar för rätt person givetvis. Så visst har det en betydelse om personen lyssnar och bryr sig. Det jag menar är att vi ska inte ta dessa negativa tankar. Jag tror att när man blottar sig så djupt som jag gjorde, så lyssnar folk. Åtminstone vettiga människor, och vettiga människor finns det överallt omkring oss. Vi ser det bara inte i all stress.

Jag är fortfarande inte frisk. Men jag är kryare idag än för ett halv årsedan. Och detta visade sig när jag insåg hur jag var, hur jag mådde och framför allt vad jag gjorde. Mot er.

Jag har insett att problemet inte har suttit hos er utan hos mig. Jag har byggt upp en mur och tyckt att allt är ert fel. Ni är avskyvärda, idioter! Grejen var den att i själv verket så var det jag som var hemsk. Jag var inte den person jag egentligen är. Jag är så otroligt tacksam för de få som har stått ut med mig. De få som stod vid min sida trots att jag spydde galla på er. Detta gäller speciellt en person. Den person jag har älskat mest i hela världen och har svårt att tänka mig att kunna älska någon så mycket igen. Min bästa vän. Den enda jag någonsin har känt att jag kan berätta allt för. Det är stort. För mig iaf.

Idag kan jag säga det utan att ens behöva tänka efter. Jag älskar dig. Jag är hemsk ledsen att jag förstörde något som var så förbannat vackert. Totalt idiotiskt.

Jag vet inte om vi någonsin kan laga det som har varit dåligt under en sån lång tid. Det jag vet är att jag ser något positivt i det hela och att jag kommer att fortsätta hoppas.

Du är och kommer alltid vara det finaste som någonsin har hänt mig. C.