En tillfällig förvirrning.

Jag har pratat om det förr men jag känner ändå att det är värt att ta upp. När vi försöker reparerar oss själv, eller bara vill försöka växa som individer, då kanske vi vänder oss till andra om råd. Ibland kan detta vara jätte bra, ibland mindre bra. För dessa råd är ju vad DE tycker eller hur de tycks uppfatta vår situation. Jag har lärt mig att inte försöka ta andras råd så himla allvarligt. Vad vet de vad som är bäst för mig? Hur kan de ge mig råd om saker som jag själv inte ens vet hur jag ska hantera?
Det bästa med att försöka rädda sig själv är faktiskt att ha en öppen dialog med sig själv. Hur hamnade jag här? Hur kan jag komma ur detta? Vem vill jag ha i mitt liv? Vem borde jag kanske eliminera?
 
Jag är trött på att kämpa. Ni som läser min blogg, eller ni kanske till och med känner mig, vet att jag har haft en jävla kamp. Just nu denna vecka har jag gått tre-fyrahundra steg tillbaka. Jag var där nere vid botten igen. Denna gång doppade jag tårna lite lätt och vände fort så det är helt klart bättre, men fortfarande lika jävla otäkt när jag hamnar där.
Det var för kanske fyra nätter sedan som jag kom i det värsta. Jag kunde inte komma till ro, det är oftast så det börjar, sedan kunde jag inte somna ordentligt, jag vaknade flera gånger på natten. Är det dålig sömn som tynger mig? Nej, men de går hand i hand som två jävla kompanjoner.
Jag lider av dödsångest. Jag kan vakna mitt i natten och känna att jag håller på att dö. På riktigt. På dagtid har jag lärt mig att hantera det. Jag tar ett djupt andetag, kastar allt jag gör och gör något helt annat. Oftast reser jag mig upp och bara går ut ur rummet, då har oftast känslan avtagit.
Skulle jag hamna i en situation då jag inte kan ta kontrollen så får jag hjärtklappningar och jag blir yr. När jag får mina ångestattacker så är det något eller vara inte "någon" som kommer över mig och säger att alla människor hatar mig och vill mig ont och det är då den mest hemska sidan av mig träder fram. Jag är hemsk. Jag kan säga till en person jag älskar att jag hatar honon, Jag hör mig själv säga orden och jag vet att det inte är sant men jag bryr mig inte om att ta tillbaka det och absolut inte be om ursäkt. Vi ska älska oss själva och acceptera våra egenheter men denna sida vill jag inte ha.
Jag har dock en strategi. Jag har kartlagt min ångest. Varför jag får ångesten, när den kommer och hur jag kan förebygga dessa attacker. Det har blivit bättre men jag är inte i mål än. Jag behöver hjälp. Jag vill ha någon som hjälper mig med att hantera när dessa attacker kommer.  Hantera dem så att jag varken skadar mig eller någon annan psykiskt eller fysiskt.
Det sjukaste med det hela är att det är de personer som jag älskar mest över allt, det är de som får ta mina värsta smällar. Folk som jag inte är särskilt förtjust i eller ser ner på, det är med dem jag är den där glada utåtriktade tjejen. I alla lägen. Stört. Men vi vet ju vad det beror på. Jag är så sjukt trygg med dem jag älskar att denna hemska sida får ta plats. Detta kanske är bra, för då kanske det försvinner? Men fortsätter jag på detta sätt kommer jag att förlora fantastiska människor runt omkring mig.

Jag har medvetet isoloerat mig från människor. Inte helt men lagom dos. Jag älskar att vara hemma med mina barn och pyssla. Städa hemma, fixa och dona. Utan folk. utan krav. Utan att någon påpekar hur jag gör saker och ting eller hur det ser ut hemma.
Detta har fått mig att tänka i andra banor. Hur skulle mitt liv se ut om jag verkligen valde att vara helt själv?
Jag tror att det bästa för mig vore om jag lämnade allt gammal bakom mig och började om på nytt. Själv. Själv med barnen. Ingen annan.
 
Jag vet inte vilka ni är som läser min blogg, mest troligen inte någon av mina närmasta vänner, för de borde veta att 95% av allt som står här är bullshit, eller är 95% sanning? Grejen är den att jag aldrig vet själv. Jag går jämt efter mina känslor och det har många gånger lett mig på vilovägar. Fuck that, jag gör alltid mitt bästa.
 
En kompis frågade mig "Emma, hur vill du att ditt liv ska vara idag?"
Jag svarade med två ord "må bra". Sedan funderade jag. Vad är det som får mig att må bra?
Av de förutsättningar som jag har idag så skulle nog mitt svara: Frisk, stark och lycklig. Ha ett jobb jag trivs med, ha en pojkvän som älskar mig, ha rutin på träning, kost och fritidsaktiviteter.
Fick jag drömma så hade jag haft mitt drömjobb, bo i min drömort ( vart den nu är?) leva med fantastiska människor, göra roliga saker dagligen och att få hjälpa andra människor med det jag är grym på.
 
Allt detta kan jag nå, och jag kommer. På mitt sätt. Med eller utan era råd.

Kommentarer
Postat av: En vän

Om du vill ha en viss person i ditt liv måste du orka visa det. Alla människor vill ha nån som är villig att slåss för dem. Så när du träffar någon som slåss för dig, slåss för att behålla honom. Slå inte honom. Öppna dina ögon och se vem som är bra för dig, men stanna inte där. Se in i honom, se hans demoner och hans inre strid. Var ett stöd för honom och om han är rätt, låt honom komma nära. Det värsta som kan hända är inte i närheten av att vara lika hemskt som hur ditt liv kommer att bli om du aldrig vågar öppna dig.

Svar: Tack fina okända människa :)
Eemma Wiberg

2013-08-25 @ 01:46:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0