Hatkärlek?

Hatar att jag tänker på dig, att jag saknar, att jag faktiskt vill träffa dig.
Jag önskar att du en dag kumde ringa och säga att du älskar mig, att du är stolt över mig.
Du är en person jag inte kan radera ur mitt liv. Jag får bara acceptera att det är så här. Dock känner jag mig själv och att det kommer aldrig hända. Kommer fortsätta att hoppas att du en dag ringer och vill se.
Hatar allt du gjort mot mig. Hade du varit någon annan så hade jag aldrig mer pratat med dig.
Jag är nu 26 år och känner mig fortfarande som en liten flicka när du är i närheten. I din närhet är jag inget annat än en skugga och jag önskar att du dåg mig för den jag har blivit. Jag tycker om mitt nya jag men kommer du någonsin se det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0