Jag känner att jag har tappat orken för att prata. Jag börjar bli less på min egen röst. Eller nej, egentligen är jag trött på mina ord. Orden jag upprepar alldeles för mycket.
Jag ställer mig istället frågan, varför ältar jag detta? Är saker och ting inte menat att inte fungera?
Jag är en person som inte kan släppa saker innan det är helt avslutat. För då får jag ångest. Fetångest.
Jag är ett fruktansvärt störigt kontrollfreak som varje dag tappar fotfästet och jag hatar det. Jag vill att mitt liv ska vara perfekt! Ja ja ja, jag vet att livet inte är perfekt! men jag lever i drömmarnas värld och tror att vi alla kan rädda världen, göra folk snälla och ändra på orättvisor, om bara alla tänker som jag. Jag har ofta, eller jag har alltid rätt. Lyssna på mig! Då ordnar allt sig.