De flesta människor tar mig som en jävligt känslig person eftersom jag ältar saker i oändighet, tar allt personligt och överanalyserar småskit saker som ingen annan människa på denna jord skulle ens lägga märke till. Ja, så är jag. För det mesta.

Ibland när allt är riktigt skit, då allt verkligen säger stopp kan jag verkligen stänga av allt på ytan. Ibland är jag så fruktansvärt känslokall att jag står där chockad själv och tänker "Vad gör du? du sårar denna människa!". Det hindrar inte mig att sluta.

Jag har aldrig påsått att jag är normalt funtad. Men jag mår bra. Riktigt bra nu.