Totalt onödigt.

 
Snart är det dags. Imorgon är första dagen i mitt nya liv. Klyschigt nå så förbannat men delvis sant. Imorgon avslutar jag ett kapitel och öppnar ett nytt förhoppningsvis. Eller så kommer allt bli som vanligt. Det är det jag fruktar. Fast blir saker verkligen precis som vanligt igen? Jag har en tendens att förändras dagligen. Jag är en sådan person som inte väljer att nöja mig med lagom. Jag kan bättre. Jag är bäst, som mina barn brukar säga. Jag jobbar hela tiden på att förändra mig. Jag tycker inte vi ska förändra oss med sådant som är medfött men vi alla har saker vi kan finjustera. Att vara mer artig tex. Eller mer öppensinnade. Mindre fördomsfull. Det sistnämnda försöker jag. Jag är en person som har eller åtminstone hade, en massa fördomar. Nu försöker jag utsätta mig själv för dessa fördomar och hoppas på att blo bevist motsatsen. Fungerar ibland. Jag får helt enkelt inte ge upp. Någongång ska jag väl tycka att pensionärer är glada å trevliga. För nångång lär jag träffa en glad pensionär. Kollar nog på fel ställen bara. Andra fördomar jag har bör inte tas upp på en offentlig blogg. kan bli jobbigt. 
Flummigt och innehållslöst inlägg. Men nångång ska det vara det.
 
Tack för mig, hej!
 
p.s hatar anonyma kommentarer. Någon som vet hur man gör så att folk alltid måste länka? 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0