Oj oj. Haft fullt på på sistone. Medvetet. Nu fick jag en liten stund över och tänkte jag skulle skriva några rader, eller om det blir en roman. Det återstår att se.
Just nu sitter minsta grabben och lirar Mario och den äldsta Angry Birds. Vilken awesome uppväxt dem får va? Påtal om det måste jag bara berätta att jag har fått resultat av det jag hela tiden har trott på. Mina barn fick inte mycket socker tidigare. Aldrig godis, sällan glass och bara ibland bullar och dylikt. Jag har istället alltid haft grönsaker till maten, och alltid haft frukt hemma som de har fått äta hur mkt de vill. Som de dessutom har varit med och valt ut. Detta har resulterat att de är inte jätte förtjust i socker. Jag har haft några som har viljat arbeta mot mig och säger att när de väl får socker kommer de bli galna. Visst de kanske har blivit hyperaktiva men de kan de vara utan saker. Barnen gillar godis, men frukt och grönsaker är ingen främmande för dem och de äter det så gärna. Att knapra på paprika, morötter och gurka är deras "lörsdagsmys". Så det ska vara eftersom de vet ju inget annat. När jag går in på en affär så är det alltid vid fruktdisken som jag stannar längst. Dels för att jag handlar mycket där samt att jag får slita barnen därifrån! Då kan jag säga med alla säkerhet att jag har lyckas! Min äldste son sa till mig en dag "mamma, jag vill inte åka till morfar något mer. Han ger oss bara glass hela tiden" - Vet dock inte hur jag ska tolka detta då jag vet att de gillar glass. Bristande uppmärksamhet kanske? Hur mkt gosaker de får hos andra så är deras favoritplats hemma, både här och hos Kim. Det betyder med andra ord att vi kan inte köpa våra barn.

Ja, detta inlägg skulle inte handla om mina barn och deras bristand uppväxt med uteblivet socker.

Vet egentligen inte vad jag ska skriva.

Kan berätta iaf att det händer så mkt spännande saker i mitt liv nu att jag har inte tid att må dåligt. För att må dåligt tar ju verkligen på ens energi. Jag är instruktör för EFIT och jag älskar det! Synd att det bara är tre gånger i veckan! Utöver detta så försöker jag träna på gymet några gånger i veckan också. Det varierar stort hur många gånger det blir för jag får oftast så fruktansvärt med träningsvärk. Vilket är förståligt, och önskat. Jag tränar tills jag är halvdöd, annars är det ingen större mening för mig.

Fick höra idag att jag hade gått ner i vikt. Kunde då med glädje säga att så är inte fallet. Jag äter mer än någonsin och mår så himla bra. Jag har nog förlorat vikt i form av fett, men det totala är nog plus minus noll.

Förutom träningen så har jag en del andra jobb på gång som jag ser fram emot. Ska bli spännande detta. Mitt nya liv. Sedan har jag nästan bestämt mig för att studera vidare. Det värsta är bara att det är i Umeå och det blir ganska ensamt. Men lätt värt. Dock tre år till? Jag vet ju inte ens om jag kommer in. Kommer söka till nästa höst då eftersom jag vill göra klart denna utbildning först. Vill kunna kombinera detta på något vis.

 

Det som kanske är lite mindre kul just nu är att jag saknar en väldigt god vän. En vän jag berättar allt för. Nu när jag mår dåligt och behöver prata med någon som finner jag alltid någon att prata med. Dock när något kul händer så är det bara dig jag vill berätta det för. För att du har varit så insatt och jag tror att du är intresserad.

Men det går nog över. Jag hittar nog någon att berätta detta roliga för en dag. Bara det inte tar för lång tid.