Ibland undrar jag på allvar om jag aldrig kan fatta ett vettig beslut. Det är nästan som om jag letar problem, att livet är inte menat att leva om jag inte få ha problem. Om allt skulle vara perfekt, då är det tråkigt. Men när allt är mindre perfekt så vill jag ju åt det hållet. Hur kommer det sig? Varför ska jag alltid ha mer eller mindre och aldrig vara nöjd med det jag faktiskt har. 

 

Idag är jag mer förvirrad än vad jag var igår. Det som var så självklart förut är nu mest bara snurr. Idiotiskt. Vad är det att fundera över egentligen? 

 

Sedan är jag jättearg! Jag vet inte ens pga vad! Eller på vem. Jag bara är arg. Jag är arg för jag aldrig få vara den jag är, får inte tänka som jag gör och jag får inte göra det jag gör. För gör/tänker/är jag som jag vill så är det alltid någon som har någon åsikt om det och säger att "Emma så är du", "så här tänker du" och "så här ska du göra". Utan att ens ha frågat om råd! Jag hatar hobbypsykologer som tror att de känner mig. Tycker samtidigt att det är lite fascinerande att folk tyckte känna mig bättre än mig själv. Är det möjligt? Ser ni mig klarare än vad jag själv ser mig? Mycket möjligt, men jag kan säga en sak till er som tror att ni vet vem jag är: Ingen kan någonsin någon gång har hundra procent koll på vem den andra människan är. Finns inte en jävla chans! 

 

Jag har haft saker som jag burit på nu i ett par veckor och som jag velat dela med någon men när något sånt här sker så blir jag mer å mer övertygad om att jag inte kan berätta det för någon. Jag kommer bli utdömd, få idiotiska åsikter och råd som jag inte har bett om. Jag vill bara ventilera. Varför blir jag då irriterad av era åsikter? Kan mycket väl vara så att det ni säger till mig är sant. Jag vet att jag gräver min grop tull helvete men kan jag inte få göra det ? Vad gör det om jag vet att jag har koll? 

Detta inlägg är nog det mest innehållslösa inlägg jag skrivit tror jag. Eller så är det lika jävla kryptiskt som alla andra inlägg. Eller kanske till och med ett psykologisk test jag gör för att se hur ni skulle reagera. 

Men nej, så är det. Jag är helt jävla öppen med vad jag tycker och tänker. Jag hatar folk. Och för varje dag som jag lever vill jag bara isolera mig mer och mer. 

Tack å hej!