Att gruva sig
Min farmor sa nån gång "det är gruven som är värst". Med det menade hon att vi oftast oroar oss i onödan. Att det går bättre än vad vi trodde. Oftast kanske det går över så fort vi sätter oss in i det vi ska göra. Jag hade den där gruven. Ofta. Kanske jämt i andras ögon. Jag har som ni vet jobbat mkt med mig själv och den gruven har försvunnit mer och mer. Jag är gladare och mår bättre. Jag göra alla "måste" utan att ens reflektera över hur jobbigt det egentligen är(eller hur jobbigt jag tror att det är). Ändå har jag lite gruv kvar för vissa saker. En av dessa är att träffa folk. Jag vill inte vara ensam men jag vill inte heller vara bland folk. Denna gruv går oftast över i sådana situationer. Sedan har jag en gruv över en annan sak. Nått jag gör flera ggr i veckan. Där är gruven befogad eftersom det brukar oftast va jobbigt. På ett dåligt sätt. Det är sådana situationer som jag verkligen får jobba med min inre terapi. Och jag lyckas. Detta pga att jag har inget annat val! Snart är det över och då kan jag gå genom en vecka med glädje. Satan vad jag längtar till fredag kväll......
Kommentarer
Trackback
