Att sortera, på olika plan.

Vilket inre krig jag bekämpar nu. Men det är tur det, att jag just bekämpar det, och inte bara låter det ta över. En del av mig har nog redan gett upp, den delen som kriget har besegrat. Min livskraft och min tro om ett bättre liv är det som gör att jag fortsätter. Jag tror ändå att någonstans finns lyckan, och att även jag en dag kommer att finna den. Fast nu var jag kanske lite dramatiskt, klart jag har lyckan i mig, men den är nog lite vilse bara. Jag lever det liv jag länge har drömt om, men lyckan har som inte kommit ikapp än. Det kanske bara är så enkelt att lyckan vill inte vara för naiv och väntar tills allt är bra på riktigt, och då jävlar kommer jag vara lycklig.

Idag bröt jag ihop hos min kurator, vilket är ovanligt. Att gråta inför folk är inte min grej, men nu gjorde jag det.
Jag har haft tre tuffa dagar. Det enda som egentligen kan förklara det är att det är så sjukt mycket som står på spel nu, det är så mycket som sker. Jag skrev på Facebook hur glad jag är över mitt nya jobb, min nya lägenhet och att livet är med mig nu. Och klart att det är så, livet är egentligen jävligt bra. Men det är för mycket på en gång. Och jag är helt själv i detta. Jag vet inte hur jag ska lyckas få ihop allt. Mitt i flytten har jag även semester och vill tillbringa tid med barnen och ta det lugnt. Inte packa hela dagarna!
Klart att jag kan be folk om hjälp men jag vill försöka klara detta själv, jag har gjort flyttat förut och det gick ju vägen. Idag ska jag iaf hämta de första kartongerna och börja rensa!
 
Allt mitt kaos och att jag bröt ihop hos kuratorn resulterade i att jag fick akuttid hos läkaren samt att min utredning kanske påskyndas, eller kanske inte. Vi får se.
Jag orkar inte längre tro på vad någon säger, litar inte på någon alls för tillfället. Det är en stor sorg för mig för jag behöver trygghet, och nu har jag allt annat än trygghet.



 








Jag säger till mig själv varje dag "Mitt liv är perfekt, mitt liv är perfekt, mitt liv är perfekt!" så en dag kommer kanske kroppen lyssna på detta och låta mig vara lycklig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0