När det sunda blir ett sjukt beteende.

Den som har missat att jag är en djurvän och värnar om miljön måste bo på en annan planet. Mina vänner bör vara mer än väl medvetna om vart jag står, vad jag tycker är viktigt och vad jag kommer att kämpa för.
Jag tycker det är superviktigt att tänka på våra val. Därför väljer jag att äta vegetariskt, ekologisk, fair trade, palmoljefritt etc etc ( börjar bli lite begränsat över vad jag faktiskt kan äta utan att få dåligt samvete). Jag försöker få andra att bli  medvetna om detta och hoppas att jag på något vis har påverkat andra människor. Detta är något jag kommer fortsätta med eftersom detta är jag, jag älskar djur och vår planet och jag vill kunna göra allt som står i min makt för att rädda de liv som går att rädda.
Fast, detta kan också bli min undergång. Att jag till varje pris ska rädda varje liten varelse på jorden, att jag ska påverka allt och alla, att jag hela tiden ska göra medvetna kloka val.
Detta bland annat gjorde att jag valde att göra slut med min pojkvän. Och som vanligt ångrar jag mina urusla beslut så idag i bilen påväg till jobbet inser jag något som jag aldrig kunde ana! Har detta gått över styr? Mitt beteende som i början skulle vara ett sunt val där jag äter bra för både min kropp och för miljön, har nu sakta gått över till ett sjukt beteende. Jag följer bara sidor på facebook som har med att äta vegetariskt, rädda djur, rädda naturen, vad man ska äta, vad man inte ska äta. Jag läser på om allt jag kan läsa på om. Jag tar till mig vad alla skriver och jag blir helt frenetisk. Jag försöker påverka andra genom att säga hemska saker och spyr ut mig saker som jag egentligen inte tror på själv, bara för att ha någon form av poäng. Detta kommer driva mig i fördärvet, och till vilket pris? För att kunna rädda ett parkyckling, en gris och kanske en eller två isbjörnar?
Hur blev jag denna person som skulle kunna gå över människolik för att rädda några enstaka djur?
Jag har nu gått genom min facebook och har medvetet slutat följa sidor som påverkar mig negativt. Jag kommer fortsätta äta vegetariskt, jag kommer fortfarande skänka pengar och jag kommer vilja åka och rädda världen på något vis, men jag måste ha en vardag också. Jag måste kunna leva utöver detta.
Idag på utbildningen pratade vi om värderingar och att acceptera andra. Vi pratade om att vi alla människor är födda med olika värderingar och detta är något som är svårt att ändra på, men att vi kan anpassa vårt beteende och att vi alltid ska acceptera varandra olikheter. Jag förstår nu att jag har gjort ett oerhört misstag, att tro att min tro är den enda rätta. Att alla andra som inte tycker som jag är idioter. Så klart de inte är idioter, de är bara andra människor med andra värderingar.
Jag måste ta plats och berätta vem Emma är, men samtidigt måste jag lyssna på dem som står mig nära, vilka dem är. Så att de blir sedda, respekterade och framför allt så att jag inte förlorar ytterligare en viktigt person i mitt liv. För snart står jag ensam kvar, med min vegobörjare och mina hemgjorda tygskor.
Till dig, från mig, förlåt.

Kommentarer
Postat av: Erika

Ja, det där med balans får man nog lov att träna på hela livet. Själv sitter jag på jaktskyttebanan nu och lär mig använda jaktvapen. Rätt eller fel? På grund av flera olika värderingar som jag står för har jag ännu inte rett ut om det är rätt eller fel för MIG. Apropå viljan att handla rätt och behålla vett. Kram

2016-05-04 @ 19:35:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0