1. Kommentera aldrig en tjej hur mkt hon äter. Särskilt inte en tjej med tidgare ätstörningar.

2. Frågesätt inte varför hon inte vill bi tillsammans eller ligga med dig. Mest troligen är du dum i huvudet.

3. Hör inte av dig endbart i fyllan. Något så djävulst respektlöst! Ta istället reda på vad du känner för henna och säg det när du är nykter.

4. Ragga inte på henne i fyllan. Ni är äckliga när ni i full och totalt jävla talanglösa. Va en man och visa lite kärlek när ni är nyktra.

5. Vill du ha en speciell tjej? Gör henne till en speciell tjej. Gör någon form av uppoffring. Hon ska känna att hon är unik och inte en i mängden.

6. Börja inte med att säga att hon är snygg om du verkligen vill att hon ska falla för dig. Kom ihåg att en tjej är så mycket mer än hennes utseende. Vill du ligga? ja då kanske det fungerar.

7. Knulla inte med andra.

 

 

 

Tack för mig. Hej /Bittefittan

 

Haft en superdupermegajättemysig kväll med min fina vän Pernilla. Så, nu är det sagt. Nu kan hon inte förneka vår otroliga vänskap =)

 

Nej, men seriöst. Sjukt tacksam att ha någon att ventilera med när man varit "inlåst" i denna lya ett bra tag. =)

 

p.s Uggla är en hottie! ;)

 

 

 

Med detta kommer jag ta denna söndag så lätt som det bara går! Blev sent i natt och jag är lite halvseg. 

Ser fram emot att träna. Ska kanske börja min träningsblogg igen. Det kommer vara lite reklam för mig på Innerjoy (reklam ett).

 

Träffade min kompis igår (och idag också förresten) och då kom vi in på det där med dejtanadet.

Jag har ju valt att vara helt själv. Både från killar, vänner och även min familj. Jag har mått himla bra då jag bara har blivit stressad av att vara bland folk. Att jobba har inte varit några problem men då går jag in i en roll. Då är jag inte utlämnad på något vis. Då är jag PT, vårdbiträde eller städerska. Det gillar jag. Det är enkelt. För roller kan jag spela. Det jag har gjort större delen av mitt vuxna liv. Det har inte fungerat i privatlivet. Därav varför jag bara mår bra när jag är helt själv. Kan vara mig själv, utan några konstigheter. 

Åter till ämnet. Jag och min vän pratade om att dejta. Vet inte hur vi kom in på det? Jag har mest bara träffat nötter på sistone så jag har inte ens lagt nån energi på att försöka. Tänk att det har varit mig det var fel på, att jag var kräsen typ. Visst jag har ju höjt standarden betydligt. Men jag är nog inte vansinnigt kräsen. Det är bara så att jag har träffat nötter. Blivit mest irriterad på deras otroliga klmupiga sätt att säga att de vill vara med mig. Knulla? Jag är inte en pryl. Jag är värd bättre. Du är inte värd min tid.

Igår kväll satt jag och funderade på det där med att dejta. Vad det berott på att det har gått åt helvete och vad är det jag egentligen söker. Jag kom fram till det att nu när jag har gjort denna resa så är jag kanske redo att börja träffa nån. Men då ska det vara någon som är sjukt fantastiskt. I mina ögon. Inga som helst krav på utseende, utbildning eller yrke. Fantastisk för mig kan jag inte säga nu. Jag måste möta det där fantastiska först. Men efter denna tid känner jag bara att jag vill träffa någon som är villig att ge mig tid. Att vi ses på mina vilkor och att efter vi träffas en tid att han/(hon) accepterar mina barn. Lättare än så är det ju inte. Egentligen. Eller ja, denna perfekta människa blir svår att hitta. Fast egentligen så vet jag att denna person finns. Fast alla är inte perfekta för varandra. Även fast det var för sig kan vara hela jävla awesome.

hur jag ska träffa en annan människa när jag bara sitter hemma? Haha.. Smart där Emma. Är ju å hänger på Plaza lite sporadiskt men de "napp" jag får där lyckas jag antingen förolämpa eller misshandla. Så jag är nog ingen hitt där :)

 

 

Idag har jag haft en mysdag med mina bästa. Varit på badet på skattjakt, och sedan hem och spelat en massa spel. Mario med Gabriel då Milo har spelförbud i två veckor. Ungen fick ett utbrott på skolan och låste in sig på toaletten en halvtimme. Kaos. Men bra att han kan uttrycka känslor. ;P Sedan köpte jag alfapet för barn som jag och Milo spelade flera gånger. Så sjukt stolt över mina barn. Gabriel kan alabetet och Milo kan snart läsa. Båda kan räkna. Inte bara i två tal utan i tretal också. (5+5-3). Sånt känns så bra att få bekräftelse för. Eftersom jag har varit så sjukt orolig att det ska gå snett för grabbarna.

 

Nu ska jag dricka min (kalla) kopp te och sedan krypa ner hos grabbarna. imorgon blir det barnkalas, träning och Bamsegympa. Sen var den helgen slut..... suck...

 

Tänk att saker och ting ordnar sig till slut ändå. Att det skulle ta hela dan och faktiskt en hel del tårar var ju en annan sak.

Jag bara längtar tills allt detta är över och jag bara kan leva igen.

 

Nu har jag blivit med ny telefon och många nr är borta. Men vad gör det när jag ändå inte har kontakt med någon. Fick ett meddelande på telefon där det stod att mitt sms-minne var fullt. Jag öppnade för å radera och upptäcker en massa gamla sms som jag verkligen inte borde ha läst. Hade planerat å lägga mig nu är jag bara för uppskakad.. Vilken ångest! Tänk att jag har gjort ett sådant misstag??? Vissa saker kommer jag aldrig förlåta mig förr. Detta var en av dem..

 

Jag pallar inte detta. Ska förresten eventuellt byta blogg. Bara så att vissa kan läsa. För på så vis behöver inte hela tiden tänka på vad jag skriver. Eller så är jag helt annonym?

Idag är jag i stort behov av en kram, moraliskt stöd, ett varmt täcke, hundra kilo godis och en bra film. Fixar ni det?

Vill bara hem nu. Världensabsolutsämstadagpåjättelänge.

Är dessutom trött. Min vän Martin sov över i natt och bara för det kunde jag inte sova ordentligt. Rädd att han ska smyga sig på mig ? :P

 

Imorgon får jag iaf träna kund, jobba lite och sedan är det fredag. Fan vad jag längtar till fredagarna nu förtiden. Även fast jagibland önskade att veckodagarna var längre så att jag kunde hinna med ytterligare saker som jag verkligen måste få gjort.

 

Nä nu ska jag strax luncha med en god vän.

Jag har väntat på denna stund. Så sjukt länge. Jag har nu i en månads tid varit mest bara med mig själv och barnen. Och jag har trivs med det! Jag har umgås med folk när jag verkligen har känt för det och det var väl typ 10 år sen sist! Har hela tiden trott att jag måste fylla mina dagar med att umgås med folk. "För det är det livet handlar om". Nu när jag är själv för det mesta är jag som mest lycklig! Jag har fått ordning på livet, jag är inte lika stressad, ångesten kommer mer sällan, jag trivs att vara själv och det bästa; Min barn är gladare och lugnare än någonsin!  Kom inte och säg "vad  det jag sa". Jag hatade när någon sa "Emma, du måste lära dig att vara själv". Det är som att tvinga en hundrädd att klappa en hund när de inte ens är redo att göra något åt sin rädsla.

Jag behövde min tid. Och nu har jag min tid.The best time in my life.

Har några små pusselbitar att lägga sedan ska jag rycka upp mig ordentligt. Attt flytta till Norge känns mer och mer verkligt nu. Finns jobb där, har hjälp med både boende, ekonomi och avlastning. Det enda som jag känner är lite jobbigt är med barnen. Milo har nästan inga vänner här pga talet, hur kommer det då blir när han till och med talar ett helt annat språk? Med gabriel känns det trist för att han HAR många vänner. Dock inte lika stort orosmoment då jag av egen erfarenhet vet att det går lätt att hitta nya vänner, särskilt när man är fem år gammal. =)

 

Idag har jag haft en lång dag igen. Fick ställa in träningen pga allt jag var tvungen att göra efter jobbet. Men jag känner ingen ångest över det. Vilket jag skulle ha känt för en månad sen. Jag skulle inte hinna, jag orkdar inte samt att det är iaf ingen som kommer på träningarna.

 

Kvällarna spenderar jag med en bok eller framför någon serie, om jag inte bestämmer mig för att lägga mig med ungarna. Detta är mitt liv, jag lever det nu.

 

Vilken jävla dag! Jag, Kim och barnen åkte till mamma igår eftermiddag och var där fram tills idag. Fick skjutsa honom till Strömsund för att jag skulle ha hans bil. Sedan skulle mamma med tillbaka till stan för hon ville ha skjuts till tåget då hon ska till Göteborg i natt.

Stressade iväg på bamsegympan och när vi är påväg hem fick jag ett sms att jag skulle jobba 7-16 imorgon. "jahaaa... hur löser jag detta?" Då har jag en timme på mig att åka från jobbet, hämta ungarna och sedan ta mig till mitt andra jobb. Med mina barn är detta en omöjlighet! Ringer pappa och ber om barnvakt men då är han sjuk (??). Just ja! Skulle också lämna in Kims bil nånstans där! Ringer Kim och berättar att jag inte får ihop det men då sa han att jag skulle lämna den redan idag! Så jag, mamma och barnen åker till Audi för att lämna bilen. Detta är då vid åtta tiden, ungarna är aströtta och vi ska ju som upp tidigt imorgon. När vi väl är där hittar vi ingenstans att lämna nyckeln. Inser då att jag måste åka in ytterligare en gång imorgon på den där lilla timmen jag har mellan mina jobb. Inte mycket att göra åt! Men när vi skulle sätta oss i saaben igen så hade mamma hade tänningen på så då var bilen död! Där står vi med två griniga barn halv nio på kvällen. Mamma ska med tåget och jag var tvungen å ta mig hem. Ringer min snälla vän Martin som tydligen var ute å körde så han startade upp min bil!

 

Nu ligger barnen i sängen och jag håller på att stupa!

Jag har lagt fram alla kläder tills imorgon, förberett fruktpåse (barnens middag) och är alldeles starx redo för sängen. Ska bara lugna ner mig.
Har pratat med Peter, som tränar med oss, om han kunde hjälpa mig att starta igång uppvärmningen. Vet inte hur jag ska få ihop det annars.

Det är vid dessa tillfällen jag önskade att jag hade en granne som kunde hjälpa till. Bara hämta ungarna, slänga i dem mat och sedan skulle jag vara hemma senast halv sju.

Bläää. Kan detta vara sluuuuut nån gång??!

Har dessutom den där förbannade c-uppsatsen att skriva. När ska det ske? Hur ska det ske? Med min ork!?

Tisdag är det lugnare. Bara psykolog, PT, receptionen och sedan HEEEEM! Ska stänga av telefon, internet och låsa dörren och bara kramas med pojkarna tills jag somnar. Önskar jag var rik som ett troll och kunde göra vad jag ville, när jag ville!

Det bästa i livet är gratis.

Fel. 

Det bästa i livet är dyrt. Dyrt som fan. Dock värt varenda jävla ansträngning. Visst, jag talar inte om pengar. Jag talar om kärlek, uppoffringar och tålamod. Jag bryr mig inte om prylar, om häftigaste resorna eller coolaste festerna. Jag bryr mig om det nära vi alla har, eller borde ha. Jag bryr mig om kärleken. Har alltid gjort. Så långt jag kan minnas tillbaka har jag alltid varit en slav för kärleken. Jag har alltid satt känslor i allt jag har gjort och fram tills nu har jag trott att det har varit mitt handikapp. Dock tror jag nu att detta är en gåva. En gåva eftersom jag har alltid kunnat sett det bästa hos varje individ. Särskilt i mig själv. Jag har tvivlat på mig. Oj vad jag har tvivlat. Men skillnanden mellan mig och andra som hamnar i någon slags av självömkan är att jag reser mig alltid upp. Många gånger själv men ibland även klänger jag mig fast på någon stackare som motvilligt har hjälpt mig. Så har det åtminstone kännts.

Jag har varit så beroende av andra att nu har jag slagit ifrån.

Insett att det som ger mig mest ångest är folk. Jag orkar inte träffa folk. Under några veckors period har jag träffat ett fåtal personer. Och då har det varit jobbigt.

Min psykolog gjorde iaf klart för mig att mina kompisar är det inget fel på. Utan det är mig det är fel på. Jag har vansinniga krav och dessa har jag även på min närhet. Men jag bryr mig inte. Inte just nu. Nu är jag självisk och kommer att vara det ett bra tag framöver. Har bara ett mål nu. Överleva.

 

Taaaaack gode gud att denna dag är slut! "va? Det är ju lördag! - tänker ni. Ja, det är lördag. Men just denna dag är jobbig. Men jag har varit upptagen hela dagen. Började med att jag vaknade upp med en sjujävla huvudvärk, la mig i sängen direkt efter jag hade stigit upp. Jag läste lite bok innan jag bestämde mig för att 'fånga dagen'. Träffade en god vän som var på besök. Där efter så rullade dagen/kvällen på. Hade ställt mig mentalt in på att faktiskt gå ut å dricka, själv om det skulle vara så. Men först skulle jag till en vän och kolla mello. Sedan kom jag inte längre :P Jag är nog världens sämsta sällskap nuförtiden eftersom jag somnar så fort jag lägger mig ner. Fattar inte. Är jag sjuk? utmattad? Avslappnad? dessvärre fick kvällen en trist vändning. Hans son vaknade upp och kräktes. Men som en awesome mamma jag är så vet jag vad ungar behöver och jag tror jag har fjäskat in mig hos honom ordentligt ;)

Men trots kräkningar och att jag faktiskt somnade före hans son så var det en mysig kväll. Glad att jag inte åkte ut å krökade. Det hade varit en dålig ide. Särskilt en dag som denna.